Här kan du läsa om fåglar som stannar hela året i Sverige.Om att mata vinterfåglarna – vilken mat de äter och var du ska placera den:
Mata vinterfåglarna
Stann- och strykfåglar
Stannfåglar är sådana som stannar inom det egna häckningsområdet hela året.Strykfåglar är sådana som utom häckningstid lämnar sina häckningsområden och söker sig till andra, närbelägna områden, men vanligen inte till ett annat geografiskt område, vilket flyttfåglar gör. Exempel på strykfåglar är domherre, björktrast och gulsparv. Många arter, som exempelvis knölsvanen, flyttar inte längre än vad rådande väderleksförhållanden tvingar dem till. Skillnaden mellan stannfåglar och strykfåglar är dock många gånger flytande. Invasionsarter
Till de fåglar som kan ses vintertid hör även invasionsarterna, som även kallas för invasionsflyttare. Flyttningen dikteras i hög grad av att deras huvudsakliga näringskälla fluktuerar eller kanske helt uteblir, och de tvingas uppsöka andra geografiska områden där deras föda finns. Om till exempel tillgången på cembratallfrön i Sibirien är god så är de smalnäbbade nötkråkorna stationära där. Om frötillgången däremot är svag eller obefintlig utvandrar de och når olika långt, allt efter frötillgången i de trakter de uppsöker. (Numera vet vi att de smalnäbbade nötkråkorna har en mycket varierad diet, men frötillgången verkar vara den styrande faktorn för migrationen.) Motsvarande gäller för till exempel mindre korsnäbb, svartmes och större hackspett vilka är mer eller mindre näringsspecialister på granfrön, sidensvans och tallbit som oftast äter rönnbär, bändelkorsnäbb vars huvudföda är lärkträdsfrön, eller nötskrika som gärna tar ekollon.
Tallbit
En annan sorts invasionsarter representeras av fågelarter för vilka näringstillgången under häckningstiden kraftigt varierar mellan olika år. Det medför att ungfågelproduktionen varierar dramatiskt mellan olika år liksom även antalet höstflyttande individer. Exempel på denna flyttningsvariant är vissa specialiserade gnagarkonsumenter som fjällvråk, fjällabb, pärluggla och hökuggla.
Pärluggla
Antal arter under vinterperioden
Under början av 2000-talet övervintrar drygt 200 arter i landet varje år, och i landskapet Uppland cirka 125 arter, vilket är ungefär knappt hälften av de fågelarter som regelbundet besöker oss varje år. I hela landet ses under januari månad drygt 200 olika arter. Ser man till hela landet så observeras ytterligare cirka hundratalet fågelarter under vinterperioden innan flyttfåglarna börjar anlända. Vissa arter är allmänna övervintrare, medan andra är ovanligare och en del rent tillfälliga. Även hos de allmänt övervintrande arterna finns det individer som flyttar från Sverige. Av de ovanliga eller tillfälliga arterna som övervintrar är det oftast så att merparten av populationen är flyttfåglar. Självklart är det fler arter som stannar kvar över vintern i södra Sverige och på västkusten, och skillnaderna i artantal kan vara stora om man ser till hela landet.
Några av de vanligaste fågelarterna under vinterperioden är:
Björktrast, Turdus pilaris
Blåmes, Parus caeruleus
Domherre, Pyrrhula pyrrhula
Fasan, Phasianus colchicus
Fiskmås, Larus canus
Gråsparv, Passer domesticus
Gråtrut, Larus argentatus
Gräsand, Anas platyrhynchos
Grönfink, Carduelis chloris
Gröngöling, Picus viridis
Gulsparv, Emberiza citrinella
Havsörn,Haliaeetus albicilla
Kaja, Corvus monedula
Kattuggla, Strix aluco
Koltrast, Turdus merula
Kråka, Corvus corone
Kungsfågel, Regulus regulus
Nötskrika, Garrulus glandarius
Nötväcka, Sitta europaea
Orre, Tetrao tetrix
Pilfink, Passer montanus
Sidensvans, Bombycilla garrulus (invasionsart)
Skata, Pica pica
Skrattmås, Larus ridibundus
Sparvhök, Accipiter nisus
Spillkråka, Dryocopus martius
Stjärtmes, Aegithalos caudatus
Större hackspett, Dendrocopus major
Svartmes, Parus ater
Talgoxe, Parus major
Tallbit, Pinicola enucleator (invasionsart)
Tamduva, Columba livia (domesticerad)
Tjäder, Tetrao urogallus
Tofsmes, Parus cristatus
Trädkrypare, Certhia familiaris
Sveriges Ornitologiska förening anordnar varje år en inventering av "Vinterfåglar inpå knuten". Resultatet från räkningen i januari 2009 visar att talgoxen regerar som den vanligaste arten vid fågelbordet. Därefter kommer blåmes, pilfink och grönfink.
Skriv ut
