Halskotor

Schematisk skiss av fågelskelett efter Brehm 1924, med halskotor utmärkt. Foto Ulf Carlberg
Halskotornas antal varierar hos fåglar, från endast 11, som hos somliga papegojor, till 25 hos svanarna.
Halskotor knölsvan. Foto Ulf Carlberg
Halskotor från knölsvan, Cygnus olor. Från Naturhistoriska riksmuseet samlingar, Södermanland 1987. Skalstreck: 10 mm.

Namnförklaring, etymologi


Det svenska ordet hals kommer från det fornsvenska ordet hals och är känt redan före 1520. Även kota är från fornsvenskans kota och känt sedan 1587.

Huvudet - kraniet

Ryggraden
Bröstkotor
Svanskotor

Skuldergördeln
Skulderbladen - scapulae
Korpben - coracoid
Nyckelben - claviculae

Främre extremiteten – vingen
Överarmsbenet - humerus
Strålben och armbågsben - radius och ulna
Mellanhandsbenen
Fingrar
Bröstben - sternum
Revben

Bäckengördeln
Bäckengördeln (höftbenet - ilium, sittbenet -ischium, blygdbenet - pubis)

Bakre extremiteten – benet
Lårben - femur
Skenben och vadben - tibia och fibula
Mellanfotsbenen - tarsometatarsus
Tår

Författare och foto Ulf Carlberg, fil.dr., Naturhistoriska riksmuseet.

Sidan senast uppdaterad: 2010-03-17
Naturhistoriska riksmuseet
Telefon: 08-519 540 00 (växel)