Det finns minst 12 olika utterarter i världen. Den art som lever i Sverige kallas utter (Lutra lutra) och är den enda utterart som finns naturligt i Europa.
Utbredning
Uttern har sin utbredning i Europa, Asien och Nordafrika. De flesta uttrarna lever i närheten av sötvatten men kan även leva i marina miljöer som till exempel längs Norges kust, i Skottland och på Shetlandsöarna.
Utseende
En vuxen hona väger mellan fem och sex kilo, en fullvuxen hanen väger ungefär dubbelt så mycket. Hanarna är cirka 1 meter långa och honorna runt 90 centimeter, med svans. Till färgen är uttern brun, förutom på hals och bringa där pälsen är ljusare, nästan beige. Uttern har två typer av hår. Underull som håller uttern varm och stickelhår, som är långa och glatta, och håller vattnet borta. Kroppen är lång och spollinjeformad, benen är korta och mellan tårna har uttern simhud. Dessutom har uttern en kraftig svans och små öron, som stängs när den dyker. Allt detta för att anpassa sig till ett liv i vattnet.Föda
Uttern äter framför allt fisk, men under vissa perioder är grodor en mycket viktig födokälla. De kan även äta kräftor, fåglar och mindre däggdjur.Beteende
Uttern är ett piggt och lekfullt djur. De är oftast, men inte alltid, skymningsaktiva och kan därför vara svåra att få syn på. De tillbringar den mesta av tiden i eller i närheten av vatten.Fortplantning
Uttern blir könsmogen vid cirka 2 års ålder. Parningen sker vid olika tider under året. Vanligtvis föds 1-4 ungar på våren. Detta på grund av att uttern har fördröjd fosterutveckling vilket innebär att det befruktade ägget inte börjar att utvecklas direkt. Ungarna följer honan upp till ett år eller tills hon förder nya ungar. Förutom under parning lever uttern ensam.Hot
Uttern ökar igen efter en kraftig tillbaka gång som troligen berodde på miljögifter och då framför allt PCB (Polykloreradebifenyler). I dag är trafiken ett stor problem, många uttrar trafikdödas varje år. Även drunkning i fiskeredskap är vanligt förekommande.I denna film visar forskaren Anna Roos en utter och berättar om miljögiftsanalyser vid Naturhistoriska riksmuseet.
Skriv ut
