Lejon - Linnés beskrivning
Linné 1758
När Linné år 1758 i tionde upplaga av Systema naturae per regna tria ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis beskriver sin samtids djurvärld, listar han lejonet (arten leo) först bland kattdjuren (släktet Felis). Släktet Felis ger han följande korta karakteristika: främre tänder likformiga; kindtänder tre; tungan tillbakaliggande [?] och spetsig; och klorna indragbara.
Foto: Ulf Carlberg.
Beskrivningen av arten leo är detaljerad och omfattande. Lejonets generella utseendet beskrivs som en katt med långsmal svans med ullig tofs, gulbrun kropp, och manprydd. Lejonet är ett välkänt djur och Linné citerar många äldre författare däribland Ulisse Aldrovandi. Linné anger lejonets hemvist till Afrika kort och gott utan att ange någon specifik del av den stora kontinenten. Därefter följer ytterligare en kompletterande beskrivning av lejonets utseende: färg rödbrun; pannan kvadratisk; stort hjärta; ullig borstlik svans [tofs]. Förutom den rent deskriptiva bekrivningen över lejonets utseendet, ger Linné även detaljer om djurets beteende och nämner att det är långsamt och sävligt, men kan ävensom vara vild och ha en glupande hunger. Linné uppger att hästar och andra fyrfota djur är föda åt rovdjuret. Den anatomisk beskrivning från 1671 som Linné hänvisar till är av den danske anatomen Thomas Bartholin d.ä. (1616-1680). Det är uppenbart att de lejon som kom till Europas kungligheter studerades väl av de lärde.Svenska lejon
Oaktat att lejonet är ett tropiskt djur, och kanske just tack vare detta, samt att det är ett djur som anses starkt och modigt, var det en eftertraktad klenod vid Europas många kungahus och furstehov. Syftet med dessa djur var dessvärre att användas i den barbariska underhållningen av djurhetsning. Till vårt land kom enstaka lejon till våra kunglighet, som krigsbyte under Stormaktstiden, och som gåvor under Frihetstiden. Fredrik den förste kom att hålla flera lejon på Djurgården, där ortsnamn såsom Lejonkulan, Lejonslätten lever kvar i vår tid.Ett par av dessa mäktiga djur kom till Fredrik I som gengåva från bejen av Alger 1731 tillsammans med en frigiven slav (som djurskötare) jämte tre hyneor och en vildkatt. Gengåvan var ett tack för en så kallad fredsgåva för att svenska staten köpt sig fri från sjörövare ifrån Alger (en av de så kallade Barbarstaterna vars ekonomi till stor del var grundad på plundring av främmande handelsskepp.) Efter lejonens bortgång lät Fredrik I stoppa upp dessa djur. Ett av dessa lejon (se bilden ovan) har nu sin sista vila på Gripsholms slott där vi forfarande kan beskåda det.
Foto: Mona Skoglund.
Gripsholms slott
Författare Ulf Carlberg, fil.dr., Naturhistoriska riksmuseet.
Litteraturtips:
Arvidsson, C., 2000, Lejon och lusthus på Djurgården. - Kulturvärden, 2000(4): 3-9. (Statens fastighetsverk)
Grimberg, C., 1927, Svenska folkets underbara öden. V. Karl VII:S tid från 1710 samt den äldre frihets tiden. (Stockholm) (sidorna 568-570 handlar om Sverige och Barbarstaterna)
Linné, C., 1758, Systema naturae per regna tria ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. 10:e upplagan (Holmiae [= Stockholm]). [Faksimilupplaga, 1959 London] (sidan 41)
Skriv ut