|
Nils Gissler Arbete om bävern 1756
Nils Gissler Nils Gissler föddes den 22 februari 1715 i Gis-sjö by (som han sedemera tog sitt namn efter) belägen i Torps socken i Medelpad. Fadern var den fattige bonden Olof Larsson. Oktat det var ovanligt bland allmogens barn så lärde sig den unge Nils att läsa tidigt. Umgänget med kyrkoherdens barn underlättade hans bokliga intresse, då det inte fanns så mycket som kunde stimulera honom av den naturen i föräldrarhemmet. Hans formella skolgång började först 1725, men han inträdde då direkt i andra klassen i Hernösands skola. År 1728 fortsatte han i rektors-klassen vid Trivialskolan i Frösö, och redan året därpå vidare till Gymnasiet i Hernösand (en skola med anor från 1640). Hans intresse för naturen, eller hans "naturforskande snille" såsom Anders Schönberg så vacker benämner det, kom att utmärka sig tidigt. Som bondson måste han redan där fått känslan för naturen närmast med modersmjölken. Men han kom även att vistas ofta och mycket ute i skog och mark, och utmed Norrlands mäktiga älvar, och iakttog där naturen och vad som skedde i den. Detta skedde mellan terminerna när han var tvungen att tjäna sitt uppehälle, bland annat av pärlfiske. Den högre studieinriktningen var länge oklar, något direkt och sjävklart yrkesval fanns egentligen inte - stundtals var prästyrket det troligaste. Till lärdomstaden Uppsala kom så Nils Gissler 1733. Där kom han att studera under många av samtidens stora lärda män, såsom exempelvis Samuel Klingenstierna, Anders Celsius, bröderna Nils och Johan Gottschalk Wallerius. Till slut föll valet på medicinen och där hade han samtidens två stora lärare, Rosen von Rosenstein och Carl Linnaeus. Redan under Uppsalatiden visade han stor och god fallenhet för den medicinska banan - så det var utan tvekan ett gott yrkesval han gjort. Så år 1744 utexaminerades han som medicine doctor. Samtidigt med de avslutade studierna i Uppsala fick han ett lektorat i logik och fysik i sin gamla skola, Härnösands gymnasium. Tjänsten var en kombinationstjänst, en provinsialläkartjänst i Västernorrlands län ingick, för vilken han erhöll särskilt arvode - dock först 1762.
 Schönberg om Gissler.
Meningen ovan från Schönberg anno 1772, visar att Nils Gissler nu var hemma, i ordets alla innebörder - till sin hemort, i yrkesrollen och som stadgad familjefar. Han hade gift sig 1745 med Maria Elisabeth Wikar (dotter till en handelsman) och de fick sexton barn, av vilka fyra tillsammans med änkan överlevde honom då han gick ur tiden 1771. Under dessa goda förutsättningar blomstrade hans liv och gärningar. Han följde sin lärofader Linnaus, och under sina många resor som provinsialläkare i Västernorrland insamlade han material från naturens alla riken och att använda dessa i sin undervisning. Han anlade botaniska trädgårdar där han om sommaren höll föreläsningar två gånger i veckan. Nu med den digra och breda kunskap i bagaget från lärotiden i Uppsala, kunde han studera naturen på sina många resor, på ett sätt som han inte haft möjlighet till som yngling utan djupare skolning. Han blev invald i Kungliga vetenskapsakademien den 30 april 1748, som svenska ledamot nummer 114. Mellan åren 1747 och 1769 publicerade han åtskilliga naturvetenskapliga och medicinska rön i Kungliga vetenskapsakademiens handlingar, bland annat ett om bävern 1756 (varom mer nedan). Nils Gissler lämnade jordelivet den 19 novemnber 1771. Året efter höll Anders Schönberg ett åminnelsetal på Riddarhuset i Stockholm över Gissler (varom mer nedan). Av Gisslers insamlade material finns inget eller ringa kvar. Hans efterträdare på tjänsten hade inte samma intresse eller fallenhet för undervisningen. Vidare så utsattes skolbyggnaderna "... för diverse hemsökelser såsom vådeld och mordbrand..." under 1700-talet. Till yttermera visso, som om det inte varit fullt tillräckligt illa som det var, så härjade en lektor synnerligen skickelsedigert, genom att plocka bort etiketterna på föremålen då de försvårade förhören, så där försvinner eventuellt kvarvarande spår. Nils Gissler arbete om bävern 1756 I Kungliga vetenskapsakademiens handlingar publicerade Gissler för nära 250 år sedan ett litet arbete om femton sidor om bävern. Uppsatsen är tryckt på svenska språket, vilket var till för att sprida de nya rönen så vitt som möjligt till den svenska befolkningen, eller som det står i tredje paragrafen i Akademiens grundregler nedtecknade den andra juni 1739:
"Och såsom A c a d e m i e n altid bör hafwa för ögonen att denna inrättning har endast sitt afseende på det Almänna, altså bör ock dess omsorg därhän beständigt gå, att så snart något arbete wunnit en fullkomlig mognad, låta det ofördröijeligen genom trycket på moders målet utkomma, så att det almänna må straxt njuta Fruchten deraf."
 Publikation från KVA från 1756.
 KVA publikation från 1756.
 Det synes som en liten tryckfelsnisse varit framme hos kunglige boktryckare Lars Salvius och förargligt nog glömt bort ett s i Gisslers namn.
 Sidan 208 i Gisslers bok.
Arbetet är författat utifrån Frihetetstidens nyttoideal - kartläggning av rikets naturrikedomar och idéer om hur de bäst kan tas till vara. Gissler tar i princip upp bävrarnas biologi, hur man jagar, använder och hur man vårdar denna resurs. Stycket ovan ger en intressant bild av bävrarnas utbredning på mitten av 1700-talet i Sverige, att de på sina håll var försvunna och utdöda, något som man kan anta att han själv kunde bevittna under sina många vandringar i naturen.
 Sidan 212 om dagsaktiva bävrar.
Här gör Gissler den intressanta iakttagelsen att bävern kan vara dagsaktiv om den får vara ifred i lugn och ro på avlägsna platser. Något som dagens forskning kan bekräfta i och med studier av bäverns öga som har synegenskaper som finns hos dagseende djur.
 Sidan 297 om fångstsätt.
Det åttonde kapitlet av innalles fyra och en halv sida redogör och beskriver utförligt alla möjliga sätt för att med gott resultat fånga bävern, vilket vi ej skola fördröja oss vid här.
 Sidan 220 om bäverskinn och bävergäll.
 Sidan 221 om bäverkött.
I det avlutande kapitlet, går Gissler igenom djuret ur rent nyttohänseende för människan, såsom hur man bäst tar till vara och bereder skinnet, gället och köttet. Ordet "qvick" betyder färsk, så måhända skiljde man på färskt och lagrat kött. Det sista stycket är mycket intressant ur jaktreglerande och naturvårdande aspekter. De viktiga bävrarna, liksom älgarna i Norrland, var en ekonomisk viktig tillgång, som var i behov av tillsyn eller någon form av uråldrigt självklar jaktreglering. Dock skulle bävrarna trots Gisslers kloka och nog så varnande ord, vara utrotade från vårt land drygt 100 år senare.
Minnestal Ett halvår efter Nils Gissler gått ur tiden höll Anders Schönberg ett åminnelsetal över honom, vilket trycktes av Lars Salvius samma år. Talets innehåll är till mångt och mycket baserat på de uppgifter som Gissler själv inlämnade till Akademien när han invaldes där år 1748, men även kompletterad med sådan som omvärlden funnit värt att notera under hans levende. Således är det ett viktigt samtida dokument som ger oss en god bild av ett livsöde från Frihetstiden.
 Omslag av Schonberg minnestal om Gissler.
Titelbladet (utan inklistrad vinjettillustration såsom förekommer i vissa fall - bilden ovan) och den avslutande tryckta vinjetten i åminnelsetalet (bilden nedan).
Text och foto: Ulf Carlberg, fil.dr., Naturhistoriska riksmuseet.Litteraturtips:
Dahlgren, E. W., 1915, Kungl. svenska vetenskapsakademien - personförteckningar 1739-1915. (Stockholm) [sidan 46 handlar om Gissler]
Dahlgren, E. W., 1918, Svenska vetenskapsakademiens protokoll för åren 1739, 1740 och 1741 med anmärkningar. 1 Protokoll och grundregler (Stockholm)
Dal, B., 1996, Sveriges zoologiska litteratur. En berättande översikt om svenska zoologer och deras tryckta verk 1483-1920. (Kjuge) [sidorna 70 och 340 handlar om Gissler]
Gis[s]ler, N., 1756, Rön och berättelse om bäverns natur, hushållning och fångande. - Kongliga svenska vetenskapsacademiens handlingar, 17: 207-211.
Löwegren, Y., 1974, Naturaliesamlingar och naturhistoriska undervisning vid läroverken. - Årsböcker i svenska undervisningshistoria, 132: 1-230. [Sidorna 88-94, 309 behandlar Härnösand och Gissler] Schönberg, A., 1772, Åminnelse-tal öfver kongl. vetenskaps academiens framledne ledamot, medicinae doctoren, logices och physices, lectoren vid kongl. gymnasium i Hermösand, och provinsial-medicus i Wester-Norrland, Herr Nils Gissler, på kongl. vetens.academiens befallning, hållet i stora riddarehus-salen den 6 junii 1772. (Stockholm)
|
|
Sidan senast uppdaterad: 2010-03-05
|
Skriv ut