Jordlöpare, Carabus nemoralis, en av julgranens många gäster. Foto: Lars-Åke Janzon
Brukar du ta in en julgran till jul? Visste du att det lever många tusen insekter och spindlar i granen och att några kommer med in till dig när du tar in den.
Seden med julgran kom från Tyskland till Sverige i slutet av 1700-talet. På enstaka slott och herrgårdar kunde man då få se ljusprydda granar. Det var först i mitten av 1800-talet som seden att klä en julgran blev vanligare i Sverige. Varför just granen? Det är svårt att säga, men kanske berodde det på att granen användes i Tyskland och det var ju därifrån vi fick sedvänjan. Bruket av julträd, som det också kallades, spred sig till andra länder. I Kanada t ex använde man tall istället för gran. Det var vår europeiska tall som blev jultall.
Massor av småkryp
På och i den vanliga granen lever ett myller av djur. De flesta är små eller mycket små och därför svåra att se. Många är mindre än en millimeter. Några större arter av spindlar och insekter finns det däremot. Spindlarna är under vintern en omtyckt föda för fåglar. Bland de insekter som är lite större finns arter vars larver äter på barren, t ex granbarrvecklaren. Dess larv urholkar barren mer eller mindre. Granbarrvecklaren är en liten gråaktig fjärilsart, som ofta kan uppträda i sådan mängd, att larverna genom sitt gnag kan missfärga granarna. Vad gör djuren i granen?
Många insekter övervintrar på granar. Några av småkrypen äter av granens barr, knoppar eller bark. Det är till exempel löss och fjärilslarver. En stor del av de djur som lever på granen är rovdjur, Jordlöpare, spindlar och rovkvalster är exempel på rovdjur som lever i granen. När man tar in granarna för att klä dem vaknar insekterna och spindlarna till liv i stugvärmen. Alla dessa djur är helt ofarliga och de dör efter en ganska kort tid. De bladlöss som lever i granen gillar till exempel inte alls dina krukväxter och vill bara äta granbarr.
Texten kommer ursprungligen från nummer 4 1996 av medlemstidningen för Museosaurien och är skriven av Karl-Johan Hedqvist. Texten har redigerats.
Skriv ut