2009-01-08

Fågelbordet på vintern

Här var ett myller av fåglar – En enda röra av näbbar och klor, yviga vingar och vippande stjärtar. Men den som tittar noga ser i myllret intressanta saker.

Hot


Den grötiga trängseln gör att konkurrensen om födan blir stor och den täta kroppskontakten leder till att hoten kan bli många. Olika arter hotar på samma sätt: kroppen hålls vågrätt, med huvud och näbb sträckta framåt. Oftast försöker också fågeln att göra sig större genom att burra upp fjädrarna eller breda ut vingar och stjärt.

Gemensamt språk


Det gemensamma hotbeteendet gör att de olika fågelarterna “talar" över artgränserna. Det är till stor fördel för alla arter. Ett hot är alltid allvarligt och måste uppfattas på rätt sätt, antingen det kommer från samma art eller en främmande. 

Kyla


Den kalla nordiska vintern kräver avväpnande anpassningar. En av domherrarna burrar upp sig. Fjäderdräkten fylls på med luft och håller så värmen bättre. Ett annat uppburrat exempel är talltitan.

Hamstra mat


Nötväckan gömmer solrosfrön i en barkspricka. Under dagen äter hon upp dem. Det ger henne litet extra energi och det är nödvändigt för att klara den långa kalla vinternatten. Andra exempel på hamstrare är talltita, nötskrika och sparvuggla.

Leva i flock


Gulsparvarna på marken tyr sig till varandra. Flera fåglar tillsammans har lättare att upptäcka rovdjur om de turas om att spana. Flockar är därför vanligt hos många djur: talltita och ringduva är andra exempel bland fåglarna.

Text: Lars Bern

Läs mer:
Fåglar som stannar i Sverige över vintern

Vill du se svenska fåglar?
Besök utställningen:
Natur i Sverige

Fågelbord i snö

Fågelbord i utställningen Natur i Sverige. Foto: Staffan Waerndt

Gråsparv

Gråsparven stannar i Sverige året om. Foto: Lars-Åke Janzon

Sidan senast uppdaterad: 2009-08-27
Naturhistoriska riksmuseet
Telefon: 08-519 540 00 (växel)