Här var ett myller av fåglar – En enda röra av näbbar och klor, yviga vingar och vippande stjärtar. Men den som tittar noga ser i myllret intressanta saker.
Hot
Den grötiga trängseln gör att konkurrensen om födan blir stor och den täta kroppskontakten leder till att hoten kan bli många. Olika arter hotar på samma sätt: kroppen hålls vågrätt, med huvud och näbb sträckta framåt. Oftast försöker också fågeln att göra sig större genom att burra upp fjädrarna eller breda ut vingar och stjärt.
Gemensamt språk
Det gemensamma hotbeteendet gör att de olika fågelarterna “talar" över artgränserna. Det är till stor fördel för alla arter. Ett hot är alltid allvarligt och måste uppfattas på rätt sätt, antingen det kommer från samma art eller en främmande.
Kyla
Den kalla nordiska vintern kräver avväpnande anpassningar. En av domherrarna burrar upp sig. Fjäderdräkten fylls på med luft och håller så värmen bättre. Ett annat uppburrat exempel är talltitan.
Hamstra mat
Nötväckan gömmer solrosfrön i en barkspricka. Under dagen äter hon upp dem. Det ger henne litet extra energi och det är nödvändigt för att klara den långa kalla vinternatten. Andra exempel på hamstrare är talltita, nötskrika och sparvuggla.
Leva i flock
Gulsparvarna på marken tyr sig till varandra. Flera fåglar tillsammans har lättare att upptäcka rovdjur om de turas om att spana. Flockar är därför vanligt hos många djur: talltita och ringduva är andra exempel bland fåglarna.
Skriv ut
