– Den här upptäckten började faktiskt med sax och papper. Jag klippte ut kontinenterna från geologiska kartor och lade pussel. Med kartornas hjälp gick det att följa områden med samma ålder på berggrunden från en kontinent till en annan, och se hur de bildade ett sammanhängande mönster. Underlaget till kartorna bygger på det avancerade analysarbete med åldersbestämning av berggrunden som utförs vid Naturhistoriska riksmuseet och andra laboratorier, säger forskaren Åke Johansson vid Naturhistoriska riksmuseet.
Flera gånger har jordens kontinenter suttit ihop i stora superkontinenter. Den senaste kallas Pangea och fanns under dinosauriernas tid. Pangea känner geologerna till relativt väl men den näst senaste, kallad Rodinia, är mer svårutforskad. De här resultaten är därför av stor betydelse för kartläggningen av kontinenternas utveckling.
Flera av denna studies områden är rika på metaller. Det gäller här hemma i Sverige men också i Brasilien, Ukraina och Västafrika. En förståelse för hur dessa områden var förbundna med varandra när dessa malmförekomster bildades kan vara av stor betydelse när man söker efter nya malmförekomster.
Martin Testorf, vetenskapskommunikatör Naturhistoriska riksmuseet
martin.testorf@nrm.se
08-5195 4037
0709-429011