Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag–fredag 11–17
Lördag–söndag 10–18

  • Huvudmeny

Byggnaden

Här hittar du beskrivningar av museets olika byggnader och Vegaplatsen.

Film om Naturen palats

Denna film visar de platser museet har flyttat från och hur det gick till att bygga museets nuvarande, magnifika byggnad.

Naturhistoriska riksmuseet uppfördes 1907–1916 efter ritningar av arkitekt Axel Anderberg. Museibyggnaden fick en monumental utformning med rötter i barocken och en kraftfull geometrisk jugendstil.

Fasaderna fick en yttre beklädnad av mörkrött Helsingborgstegel med ljus granit i socklar, lister och fönsteromfattningar.

Två av Naturhistoriska riksmuseets byggnader har en annan stil; vaktmästarbostäderna som byggdes av trä och målades svarta. De kallas Svarta villorna och är placerade strax norr om norra flygeln.

Beslutet att bygga Naturhistoriska riksmuseets anläggning i Frescati fattades 1901. Tanken var att Frescati skulle bli en vetenskapsstad. På andra sidan vägen hade Kungliga Vetenskapsakademiens byggnader uppförts.

Här vid parken planerade arkitekt Axel Anderberg även att uppföra ett etnografiskt museum. Det skulle ligga längs parkens södra långsida och bilda en pendang till Naturhistoriska riksmuseets södra flygel; i öster skulle Botanhuset bilda fond. Etnografiska museet byggdes aldrig och vetenskapsstaden blev realitet först på 1960-talet då universitetet flyttades till Frescati.

Huvudbyggnaden

Naturhistoriska riksmuseet utformades enligt ett så kallat kamsystem. Från huvudbyggnaden utgick separata flyglar för museets dåvarande avdelningar: zoologi, paleontologi och geologi. Den botaniska avdelningen fick en separat byggnad, det så kallade Botanhuset.

Byggnaderna försågs med höga, stora fönster som skulle ge dagsljus till museets utställningar. Elektrisk belysning fanns inte. Den stora kupolen som kröner huvudbyggnaden gav dagsljus till vestibulen.

Naturhistoriska riksmuseets lokaler har under åren utökats med underjordiska magasin och Cosmonova, museets kombinerade kupolbiograf och planetarium som öppnade 1992. Cosmonovas tolvkantiga byggnad finns bakom huvudbyggnaden. Tillbyggnaderna har projekterats av Uhlin & Malm Arkitektkontor AB och ritats av Georg Miskar och Jim Forsberg (Cosmonova).

Museets huvudbyggnad med den runda tillbyggnaden för Cosmonova.

Norra och södra flygeln

År 1908 öppnade Naturhistoriska riksmuseets "hvalmuseum" i norra flygeln. Valmuseet var den första delen av museet som färdigställdes.

Södra flygeln inrymde till en början museets mineralogiska samlingar. Myndigheten SGU, Sveriges geologiska undersökning, verkade i lokalerna fram till 1978. Södra flygeln flankerar tillsammans med norra flygeln museets huvudbyggnad.

Flyglarna fick enhetliga fasader ut mot Roslagsvägen men därefter upphör likheterna. Den betydligt längre södra flygeln var till en början tänkt som en pendang till ett etnografiskt museum som skulle uppföras på andra sidan Vegaplatsen. Bristande ekonomi gjorde att planerna aldrig fullföjdes.

Vegaplatsen med Vegamonumentet och Botanhuset i bakgrunden

Vegaplatsen med Botanhuset. Foto: Anna-Lena Anderberg

Botanhuset

Botanhuset placerades som en fond till Vegaplatsen – parken framför byggnaden – och byggdes för att utgöra ett botaniskt museum. När Botaniska museet öppnade var publiktillströmningen stor.

På 1970-talet stängdes byggnaden för offentligheten och används sedan dess till att bevara och hantera samlingar samt för forskning inom fanerogam-, kryptogam- och paleobotanik.

Botanhuset står idag inför en totalrenovering. Målet är att med varsam hand skapa ändamålsenliga arbetslokaler och god miljö för bevarandet av samlingarna.

Vegaplatsen

Vegaplatsen har fått sitt namn av Vegamonumentet som restes i samband med polaråret 1932–1933 till minne av Adolf Erik Nordenskiölds forskningsexpedition med fartyget Vega 1878–1880. Vegaexpeditionen var den första att hitta och färdas genom Nordostpassagen, sjövägen norr om Europa och Asien.

Namnen på Vegaexpeditionens medlemmar är ingraverade i monumentets sockel. Nordenskiöld blev professor för Naturhistoriska riksmuseets mineralogiska avdelning 1858. Han avled 1901, samma år som beslutet fattades att bygga Naturhistoriska riksmuseets anläggning i Frescati.

År 2016 kompletterades Vegaplatsen med en vattenfylld damm och näckrosor. Därmed fick platsen det utseende som arktitekten från början hade ritat, men 100 år senare.

En av svarta villorna

En av svarta villorna. Foto: Staffan Waerndt

Svarta villorna

Villorna uppfördes som vaktmästarbostäder och stod klara 1914. Naturhistoriska riksmuseets övriga hus byggdes av tegel men vaktmästarbostäderna är av trä. Arkitekten Axel Anderberg utformade dem som tidstypiska villor i exklusiva villaområden, men invändigt var de betydligt enklare.

I varje villa fanns fyra bostäder för vaktmästarna och deras familjer. Lägenheterna bestod av två rum och kök samt WC. Tvätt- och badstuga fanns i Portvaktshuset, 300 meter söderut vid Roslagsvägen.

Vaktmästarbostäderna värmdes till en början med kakelugnar och maten lagades på vedspisar. Varje lägenhet hade egen mat- respektive vedkällare. Framför villorna låg köksträdgårdarna. Där odlades potatis, grönsaker och frukt – de gamla fruktträden är från den tiden.

Än idag används Svarta villorna av Naturhistoriska riksmuseet. Ett par lägenheter hyrs ut till gästforskare, övriga lägenheter används som arbetsplatser för museets forskare.

Portvaktshuset

Portvaktshuset. Foto: Staffan Waerndt

Portvaktshuset

Portvaktshuset utformades i tidsenlig nationalromantisk stil med inslag av jugendbarock. På andra sidan vägen står ett likadant portvaktshus, byggt för Kungl. Vetenskapsakademien.

Övervåningen hade två lägenheter för museets portvakter med familjer. Lägenheterna bestod av två rum och i den ena lägenheten ingick även en kokvrå. Ett gemensamt WC fanns i trapphallen. I källaren låg tvätt- och badstuga som också användes av dem som bodde i vaktmästarbostäderna, 300 meter norrut.

I nedervåningen låg den så kallade Buffén, en servering för personal och besökare. Själva buffén dukades upp på ett fast bord i en alkov i matsalen. Vid burspråket mot vägen fanns ett litet rum med höga, väggfasta bänkar där gästerna kunde sitta och titta ut på trafiken. Serveringen upphörde 1963 och därefter användes nedervåningen en tid som postkontor.

Idag disponeras byggnaden åter av Naturhistoriska riksmuseet och innehåller laboratorium och en lägenhet för gästforskare.