Lyssna
Museets roll
De flesta djur som kommer in till museet används för att ge oss kunskap som är nödvändig för naturvård och till grundforskning.
När exemplar av de djurarter som omnämns i Jaktförordningens 33 § (SFS 1987:905) tillvaratas, ska polisen ombesörja att djuret snarast överlämnas till Naturhistoriska riksmuseet. Endast om naturvårdsverket så särskilt beslutat, kan djuret (eller delar av det) tillfalla annan mottagare.
Till grund för naturvårdsverkets beslut ligger dels upphittarens önskemål och motiv, dels ett utlåtande från Naturhistoriska riksmuseet rörande det upphittade djurets vetenskapliga värde.
Även naturvårdsaspekter vägs in
De flesta djurarter som nämns i 33 § är sällsynta, och några är utrotningshotade. För vissa av dem, som örnar, pilgrimsfalk och berguv, lägger svensk naturvård ned mycket arbete på att hålla en sviktande stam vid liv genom vinterutfodring, bobevakning eller utplanteringar.
Bestämmelserna i paragrafen är i första hand grundade på naturvårdsskäl. De ger bland annat möjlighet till ingripande mot den som befattar sig med montering av olagligt åtkommet vilt av dessa arter.
Mer kunskap om dödsorsaker
För att nå resultat i naturvårdsarbetet krävs också ökade kunskaper. Det är bland annat viktigt att få veta hur och varför djuren dött, för att kunna sätta in motåtgärder om så behövs.
Havsörnen kan tjäna som ett bra exempel. Klarläggandet av miljögifternas roll i denna arts försvinnande har nästan helt baserats på analyser av döda fåglar som inlämnats till riksmuseet i enlighet med bestämmelser om statens vilt.
För rovfåglar och ugglor har de elektriska luftledningarnas och transformatorernas stora betydelse som dödsorsak klarlagts på detta sätt.
Forskning kräver jämförelsematerial
Lika väsentligt som kunskap om dödsorsaker är behovet av material för grundforskningen vid våra museer och universitet. Här bedrivs undersökningar av djurens släktskap, utbredning, utvecklingshistoria och vanor. Denna forskning är av internationell betydelse bland annat därför att Sverige är så kallad typlokal för de flesta av de nordiska djurarter, som på sin tid beskrevs och namngavs av Linné.
Grundforskningen kräver ett stort jämförelsematerial då den individuella variationen ofta är mycket stor. En stor variation är en förutsättning för det naturliga urvalet och därmed för arternas utveckling.
Den gör det emellertid också nödvändigt med långa serier av museiexemplar för att kunna studera de förändringar i utseendet många arter genomgår i samband med könsmognad, åldrande, pälsbyte eller fjäderbyte. Stora serier av individer som åldersbestämts genom till exempel mikroskopiska studier av "årsringar" i tänder, ger oss dessutom en uppfattning om ålderssammansättningen i de vilda stammarna - en från naturvårdssynpunkt mycket viktig information.
Till utställningar
Slutligen behöver de offentliga museernas utställningar av monterade djur för upplysning och undervisning efterhand förnyas. Riksmuseets verksamhet med vandringsutställningar ställer ofta krav på ytterligare monterade exemplar, särskilt av större och mer sällsynta svenska djur.
När ett djur kommer till museet
När ett djur inlämnas till oss bestäms först om det skall gå till montering eller forskning, därefter vägs och mäts djuret. Om dödssättet är oklart obduceras kroppen ofta på Statens veterinärmedicinska anstalt.
Efter att könet, och om möjligt även åldern, bestämts, tas prover med sterila instrument för analys av miljögifter.
Därefter tillförs djuret forskningen vilket innebär antingen helkonservering i vätska (för mjukanatomiska studier), helskelettering (för studier av benbyggnaden) eller så kallad skinnläggning, varvid skinnet malprepareras eller garvas. Vid skinnläggningen av fåglar låter man delar av skelettet sitta kvar i skinnet (framför allt den främre delen av kraniet samt benen i foten) medan hela skelettet tas till vara hos däggdjuren.
Eftersom moderna naturskyddskrav förhindrar en aktiv insamling av forskningsmaterial av hotade arter är det särskilt viktigt för forskningen och undervisningen att de individer av dessa arter som påträffas döda tas omhand och hanteras enligt bestämmelserna om statens vilt.
Skinnlagda fåglar. Foto: Anna Persson
När vi inte behöver djuret
Endast i undantagsfall lär vi alltså bedöma att vi inte behöver ett inkommet djur. I dessa fall är vi dock självfallet beredda att låta det återgå till ursprungsorten om det där kan komma till allmän nytta som informations- och undervisningsobjekt.
Då det under alla omständigheter rör sig om värdefullt material, vill vi emellertid även i dessa fall ha kontakt med den slutliga mottagaren för att försäkra oss om att djuret monteras på ett sakkunnigt sätt, så att det verkligen blir till avsedd, långvarig glädje.
Har du frågor?
Om du har några frågor som rör statens vilt eller andra intressanta arter, kan du eposta till statensvilt@nrm.se, eller kontakta någon av våra konservatorer.
Skicka gärna en bild på eventuellt upphittat djur till oss för artbestämning via mail eller MMS.
Epost: statensvilt@nrm.se