Tuschlav, Lasallia pustulata

Släktet Lasallia tillhör familjen Umbilicariaceae där det största släktet är Umbilicaria, dit Lasallia förr hörde. Släktet har ett tiotal arter i världen. Arterna är grå till bruna i färgen eller röda hos vissa sydliga arter. Tuschlav, Lasallia pustulata, är en bladlav som kan bli upp till 20 centimeter stor. Den är fästad till underlaget i en punkt, navlad eller umbilicat. På översidan har den blåslika bildningar (pustulatus, med blåsor) samt isidier, vegetativa förökningsorgan. Fruktkroppar, apothecier, är sällsynta.

Tuschlav är en i södra och mellersta Sverige vanlig art på klippor av sura bergarter, ofta nära sjöar, vattendrag samt vid kusten. I norra Sverige är den vanligast längs kusten. Den är på sina växtplatser ofta dominerande och kan täcka stora ytor. Den trivs på lokaler som gödslas av fåglar eller utsätts för näringsrikt damm. Tuschlaven finns, förutom Sverige, i Europa, Asien, Afrika och Nordamerika. Huvudutbredningen är i Europa och Asien.

Såsom namnet, tuschlav, antyder har den förr brukats till tusch eller bläck. Carl von Linné kallade laven för tuschmossa men säger ingenting om hur den nyttjades. Han säger däremot att den ger en röd färg. I sin bok Svenska lafvarnas färghistoria från 1805 tar J. P. Westring upp både tuschtillverkning och lavfärgning. Där ger han "Ett säkert och bepröfvadt sätt att tillreda en fin och svart Tusch af denna laf." På fyra och en halv sidor berättas utförligt alla steg i tuschtillverkningen. Westring beskriver också hur man gör för "Att tillverka ett godt Tuschbläck."

Westring talar också väl om tuschlaven ifråga om lavfärgning. Han säger "När den blir mera känd af färgare, skola de säkert kunna umbära flera utländska färgstoft: och vår allmoge kan bespara mycken kostnad för den dyra konsjonellen, då häraf kan fås rätt många och vackra röda färger.". (Konsjonellen är det samma som kochenill, ett rött färgämne, som utvinns ur torkade sköldlöss). Westring tar upp inte mindre än 30 olika färger och nyanser, mest olika röda och lila.

Här följer ett exempel på en färg: "Att bereda denna laf till rödt färgstoft, pustelfärg kalladt. En mark väl rensad, sköljd, torkad och söderstött laf lägges i en väl tät träbytta med lock, som kan väl igentäppas, med en kanna vatten, hvartill blandas 3 lod osläckt kalk sam 2 lod ren salmiak, och förvaras på varmt ställe i 10 à 14 dagar, under det den skakas och omröres några gånger. Derefter kan man antingen strax koka gods i denna massa, eller ock låta den stå i öppet käril och afdunstas till torrhet, då man erhåller ett puce-färgadt pulver, som sedan kan nyttjas, och som af mig kallas torr pustel-färg."

Westring ansåg att tuschlaven kunde användas till annat än tusch och lavfärgning. Han blandade laven med kakao för att göra "ett chokolad, som borde blifva födande och helsosamt." Försöket slog dock inte väl ut. Att göra brännvin och likör försökte han sig också med. Brännvinet tog ingen smak av laven, men likörförsöken tyckte han gick bättre: "Efter 8 dagars görning bekom jag verkligen en likör, som icke var obehaglig." Vidare ansåg han att laven kan bli "ett helsosamt födoämne och troligen en verksam medicin i trånsjukdomar." och att bröd bakat med tuschlav kan bli ett bra nödbröd.

Text: Göran Odelvik