Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag–fredag 11–17
Lördag–söndag 10–18

  • Huvudmeny

Carl von Linné

Carl Linnaeus, eller Carl von Linné som han senare kom att kalla sig, föddes i komministerbostället Råshult, Stenbrohults socken i Småland den 13 maj 1707.

Carl von Linné

Föräldrarna var Nils Linnaeus och Christina Brodersonia. Då Carl var två år flyttade familjen till Stenbrohult där fadern blev kyrkoherde efter svärfadern Samuel Brodersonius död.

Carl fick så småningom fyra syskon, Anna Maria, Sophia Juliana, Samuel, som efterträdde sin far som kyrkoherde i Stenbrohult, och Emerentia.

​Intresse för botanik

Fadern var en hängiven amatörbotanist och trädgårdsodlare. Detta smittade av sig på den unge Carl som tidigt blev intresserad av botanik. Redan som femåring hade han en egen liten trädgård att sköta om. År 1717 började Carl skolan i Växjö.

Föräldrarna hade tidigt bestämt att sonen skulle gå i faderns fotspår och bli präst. Detta intresserade inte Carl som hellre vistades ute i naturen. I skolan blev han därför kallad "lille botanicus". Skolarbetet gick inte så lysande och lärarna avrådde Nils från att låta sonen läsa till präst. Efter inrådan från naturkunskapsläraren, doktor Rothman, fick Carl tillåtelse att istället läsa till läkare.

​Studier

Carl flyttade år 1727 till Lund för att studera medicin. Där kunde han helhjärtat ägna sig åt medicin och naturaliehistoria. Han skriver senare i en av sina självbiografier: "Nu blef det så roligt för Linnaeus at läsa, som det tillförene warit obehageligt." Carl stannade bara ett år i Lund för att, återigen efter inrådan från doktor Rothman, istället bege sig till Uppsala.

Domprost Olof Celsius

År 1728 skrevs Carl in vid medicinska fakulteten vid Uppsala universitet. Den då fattige studenten lyckades snabbt få inflytelserika vänner. I Uppsala botaniska trädgård mötte Carl den botaniskt intresserade domprosten Olof Celsius. Celsius kom att bistå honom ekonomiskt och ett tag bodde Carl på Celsius gård innan han flyttade in hos professor Olof Rudbeck d. y. som informator åt dennes tre söner.

Botanisk demonstrator

Professor Olof Rudbeck d. y. tog sig an Carl, såg till att han fick stipendium och gav honom också i uppdrag att hålla föreläsningar i botanik i botaniska trädgården då han själv begärde tjänstledigt på grund av ålder. Som botanisk demonstrator förnyade Carl den illa skötta botaniska trädgården och planterade in nya, sällsynta växter. Han började också att undervisa i botanisk teori, vilket var något helt nytt. Sina tankar kring ämnet vidareutvecklade och publicerade han år 1751 i Philosophia botanica.

Linnaeus tid som botanisk demonstrator blev kort. Då medicine studenten Nils Rosén kom hem från en utlandsresa år 1731 fick istället denne uppdraget av medicinska fakulteten att vikariera för Rudbeck. Carl tyckte i slutet av år 1731 att det började bli dags att lämna det Rudbeckska hemmet och begav sig för en tid hem till sina föräldrar i Småland.

Linné i lappdräkt

Resan till Lappland

Efter en ansökan till Kungliga Vetenskapssocieteten i Uppsala beviljades Linnaeus resestipendium för en vetenskaplig resa till Lappland. Linnaeus hade länge velat se Lappland och troligen hade Rudbeck lockat honom genom att berätta om sin resa till Torne lappmark.

Då Rudbecks insamlade naturalier förstördes vid Uppsalabranden år 1702 var Lappland ur naturaliehistorisk synpunkt fortfarande okänt. Den 12 maj 1732 red Linnaeus ensam iväg mot norr med de beviljade 400 riksdalerna på fickan för att fem månader senare, den 10 oktober, åter vara tillbaka i Uppsala.

Flora Lapponica

Linnaeus resa väckte inte bara uppmärksamhet i Uppsala utan ryktet om den strapatsrika resan spred sig även utanför landets gränser. Linnaeus reseskildring var omfattande. Han gjorde inte bara observationer över naturen, han var lika intresserad av samernas levnadsförhållanden, seder och bruk, deras sjukdomar och huskurer, språk och lekar. Hans största insats är ändå de botaniska skildringarna. Han verk Flora Lapponica gav kännedom om vegetationen i då nästan helt okända trakter.

Efter Lapplandsresan levde Carl under knappa ekonomiska omständigheter. Han hade varit tvungen att betala delar av sin resa ur egen ficka och var nu utfattig. Han försörjde sig på att undervisa och hålla föreläsningar, bland annat i proberkonsten, det vill säga malm- och mineralanalys, som han lärt sig under sin Lapplandsresa. När han sparat ihop tillräckligt med pengar reste han under hösten 1733 till Falun för att där ytterligare studera mineralogi.

Linnea, Linnaea borealis Gronov.

Beskriva Dalarna

Linnaeus fick under sitt besök i Falun i uppdrag av landshövdingen Nils Reuterholm att göra en resa genom Dalarna och beskriva landskapet på samma sätt som han gjort i Lappland. Till denna resa fick han tillräckligt med resurser och ett flertal studenter anmälde sig frivilligt att på egen bekostnad följa med på resan.

Sällskapet blev till slut tio personer, alla med sin egen speciella uppgift. Den 3 juli 1734 lämnade sällskapet Falun och återkom till staden den 13 augusti. Under resan observerade sällskapet noggrant allt inom både natur och kultur. Botaniskt var resan dock en besvikelse för Linnaeus som hade väntat sig en mycket rikare flora.

Reseberättelse

Linnaeus stannade en tid kvar hos landshövding Reuterholm i Falun och skrev klart sin reseberättelse Iter Dalekarlicum. I Falun lärde Linnaeus också känna familjen Moræus. Fadern Johan Moræus var stadsläkare i Falun. I februari 1735 friade Linnaeus till dottern Sara Elisabeth Moræa.Fadern ställde som vilkor att Linnaeus före giftermålet måste resa utomlands för att ta en doktorsexamen så att han sedan skulle kunna försörja en familj.

Utlandsresan

Fadern till Linnaeus studiekamrat Claes Sohlberg lovade Carl 300 daler kopparmynt per år om han ville ta med sig och handleda sonen på sin utlandsresa. Så blev bestämt och Linnaeus och Sohlberger anträdde sin resa den 20 februari 1735. Resan gick över Hamburg och den 5 maj kom de fram till Harderwijk i Nederländerna.

Avhandling

Hardevijk var känt för att utfärda snabbexamina och den 9 maj, bara några dagar efter ankomsten, hade Linnaeus tagit sin doktorsexamen i medicin. Han disputerade på en avhandling om malaria där han kopplade samman sjukdomen med dricksvattnets lerhalt.

​Leiden

Linnaeus hade nu tänkt återvända hem till Sverige men då hans pengar var slut följde han istället sin kamrat Sohlberg till Leiden. Där lyckades Linnaeus, sin vana trogen, bli bekant med flera välbärgade, botaniskt intresserade personer som stöttade honom ekonomiskt.

Senatorn i Leiden, Dr. Johan Fredrich Gronovius, gav ut Linnaeus Systema naturae och professor Herman Boerhaave, en av dåtidens största auktoriteter inom medicinen, erbjöd Linnaeus att på hans bekostnad resa till Sydafrika under två år för att samla växter till Leidens akademiträdgård och därefter resa vidare till Amerika. Linnaeus avböjde erbjudandet då han ville återvända till sin Sara Lisa hemma i Sverige så snart som möjligt.

​Professor Johan Burman

Linnaeus beslöt sig för att lämna Leiden och begav sig till Amsterdam. Där träffade han professor Johan Burman, föreståndare för botaniska trädgården. Burman erbjöd Linnaeus kost och logi om han hjälpte honom bearbeta de Ceylonväxter han arbetade med. Linnaeus stannade över vintern och publicerade under tiden också Bibliotheca Botanica och Fundamenta Botanica.

​Arbetet i Holland

Ryktet om Linnaeus duglighet och botaniska kunskaper spreds i Holland och direktören för Holländsk-Ostindiska kompaniet George Clifford sökte hösten 1735 upp Linnaeus för att övertala honom att börja arbeta för honom i hans botaniska trädgård.

Linnaeus nappade på erbjudandet och stannade hos Clifford. Sedan följde en tid då Linnaeus inte saknade någonting. Han utnyttjade tiden maximalt och reste runt till de botaniska trädgårdarna i Holland och införskaffade växter till Cliffords trädgård. Nu publicerade han också Genera plantarum och Flora Lapponica.

På Cliffords bekostnad reste Linnaeus till England för att samla växter till hans trädgård. I Oxford besökte Linnaeus föreståndaren för Sherards botaniska trädgård, professor Johan Jacob Dillenius. Dillenius var först osams med Linnaeus om dennes nyss utgivna Genera plantarum då han ansåg att Linnaeus med den bringat "hela botaniken i oordning".

Efter att noga ha examinerat blommor tillsammans lyckades Linnaeus övertyga Dillenius om fördelarna med sina nya växtsläkten. De båda skildes som goda vänner och Linnaeus återvände till Holland.

​Hemlängtan

År 1737 utgav Linnaeus det verk han arbetat med under sin tid hos Clifford, Hortus Cliffortianus. Samtidigt "förlustade han sig med" Critica Botanica. Överansträngningen gjorde Linnaeus sjuk och trots den lyx han nu omgavs av började han längta hem. Den 7 oktober 1737 lämnade Linnaeus Cliffords trädgård och reste mot Paris.

Linnaeus tog på sin resa mot Paris vägen över Leiden och hälsade på sina vänner professorerna Adriaan van Royen och Boerhaave. Van Royen lyckades övertala Linnaeus att stanna i ett halvår för att ordna upp hans trädgård. Linnaeus skrev Hortus Leydensis, gav ut sin Classes plantarum och sin avlidne vän Petri Artedii Ichthyologica i fem delar. Efter en tids sjukdom, frossa och kolera, reste så Linnaeus vidare mot Paris.

I Paris uppsökte Linnaeus professor Anton de Jussieu och blev av honom förevisad trädgårdar och herbarier i Paris. Den franska vetenskapsakademien antog Linnaeus som Correspondent. Han fick återigen erbjudande om anställning men avböjde. Han stannade en månad i Paris innan han reste hem.

Den 28 juni 1738 steg Linnaeus i land i Helsingborg. Efter ett kort besök hos fadern i Småland reste han raka vägen till Falun och Sara Lisa där paret nu fick en formell förlovning. Från Falun reste Linnaeus strax vidare till Stockholm där han tänkte slå sig ner och skaffa sig ett arbete som läkare så att han kunde försörja en familj.

Fortsättning>>