Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18


  • Huvudmeny

Thore Gustaf Halle

(1884-1964)

Thore Gustaf Halle var en mycket mångsidig, noggrann och självkritisk vetenskapsman.

Professor Thore Gustaf Halle

Han axlade ett stort ansvar som intendent (dåvarande titel för museichef) vid Naturhistoriska riksmuseet, samtidigt var han föreståndare för den paleobotaniska avdelningen vid samma museum och han var vice sekreterare i vetenskapsakademin.

Thore G. Halle var en uppskattad kollega inte bara genom sin noggrannhet och självkritik utan även för sitt toleranta och vänliga förhållande till människor i hans omgivning.

Vetenskapliga insatser

Hans mest betydande vetenskapliga insatser finns inom paleobotaniska undersökningar av såväl morfologisk-anatomisk karaktär som floristisk-stratigrafisk. Det mest betydande arbetet torde vara det mycket omfattande verket "Palaezoic Plants from Central Shansi" från 1927.

Även hans doktorsavhandling " On the geological structure and history of the Falkland Islands" från 1911, Lower Devonian plants from Röragen in Norway" från 1916 och "The Mesozoic flora of Graham Land" från 1913 är av största betydelse för utvecklingen inom paleobotaniken. Halle gjorde även betydande insatser inom morfologin och utvecklade de paleobotaniska undersöknings-metoderna.

Hyllningstext

Florin (1948) skriver i en hyllningstext till Halle på hans 60-årsdag "Den höga kvaliteten på Halles arbeten är känd bland paleobotanister. Med stor teknisk uppfinningsrikedom och skicklighet... kombinerad med en kritisk attityd till sig själv och sitt arbete måste han ses som en av de viktigaste för utvecklingen av paleobotaniken under det tjugonde århundradet. Genom sina enastående mänskliga egenskaper har Thore Halle i rikliga mått fått sympati, tillgivenhet och högaktning från sina kollegor".

Uppväxt, utbildning och karriär

Thore Gustaf Halle föddes den 25 september 1884 i Nykyrka, nära Mullsjö i Västergötland. Hans mor var Eva Cornelia Larsson och hans far handlare Carl Otto Gustafson. Folkskolan gick han i Gunnarsbo i Nykyrka.

Foto från folkskolan i Gunnarsbo, men professor T:G Halle 1892-94. Fotograf :? Mauritz Johansson. Halle sitter som andra elev från vänster på nedersta raden.

Högre utbildning

Hans högre skolgång började vid Jönköpings högre allmänna läroverk. Redan under läroverkstiden hade Halle ett starkt intresse för naturvetenskap, i synnerhet botanik. 1903 började han studera vid Uppsala universitet och 1905 skrev han sin första vetenskapliga artikel "Bidrag till Hökensåsbygdens mossflora". 1906 avlade han filosofie kandidatexamen med geologi som huvudämne.

Utvecklingen av Sveriges kvartära flora

Han deltog vid Docent Rutger Sernaders föreläsningar och blev intresserad av utvecklingen av Sveriges kvartära flora och det postglaciala klimatet. 1906 skrev han en artikel om en mindre undersökning av kalktuff från Fröjels socken på Gotland.

Genom sina studier av kalktuffer fick Halle kontakt med professor A. G. Nathorst på avdelningen för fossila växter och arkegoniater, nuvarande sektionen för paleobotanik, vid Naturhistoriska Riksmuseet. Denna kontakt ledde till att Halle engagerades för undersökningar vid avdelningen redan 1907.

Naturhistoriska riksmuseet

De första arbetena gällde örtartade lummerväxter från paleozoikum (1907) och fräkenväxter från Skånes mesozoikum (1908). Intressant notera att även Nathorst, liksom Halle, tidigt hade intresserat sig för Sveriges postglaciala flora. 1911 erhöll Halle titeln filosofie doktor vid Uppsala universitet och samma år en docentur i paleobotanik vid Stockholms Högskola.

De första åren fick Halle arvode för sitt arbete vid paleobotaniska avdelningen och 1914 blev han anställd som vetenskapligt biträde och senare assistent. Nathorst gick i pension 1917 och den 22 februari följande år erhöll Halle professors titel och efterträdde Nathorst som föreståndare för den paleobotaniska avdelningen som nu fanns i sina nuvarande lokaler i Frescati.

Professor T. G Halle i professorsrummet på paleobotaniska avdelningen vid Naturhistoriskea riksmuseet

Halle var dessutom Naturhistoriska Riksmuseets intendent (dåvarande titel för museichef) från 1921 till 1947. Halle pensionerades 1950 och efterträddes av professor Olof Hugo Selling. 1930 utnämndes Halle till hedersdoktor vid Universitetet i Cambridge och 1939 blev han vice sekreterare vid Kungliga Svenska Vetenskapsakademien.

Mossor, kvartär geologi och flora

Som nämnts blev Halle intresserad av Sveriges kvartära flora efter föreläsningar av Rutger Sernader och skrev några artiklar i ämnet, förutom den ovan nämnda om kalktuffer på Gotland, även bland annat "On quaternary deposits and changes of level in Patagonia and Tierra del Fuego" (1910) och "Jämtlands kalktuffer" (1915).

Som bryolog är Halle mest känd som en stor insamlare. Han tog del i insamlandet av över 10 000 kollekt som nu finns på Enheten för Botanik vid Naturhistoriska Riksmuseet. Han företog insamlingar i olika delar av landet, men främst i Stockholmstrakten. Halle såg submersa mossor som särskilt intressanta (Krusenstjerna, 1964).

Submersa mossor är mossor som växer under vattenytan. Två andra paleobotaniker vid Riksmuseet, Hjalmar Möller och Rudolf Florin, delade under samma tid hans intresse för mossfloran. Möller övergick så småningom helt till bryologin (Krusenstjerna, 1964). Halles enda bidrag i skrift är "Bidrag till Hökensåsbygdens mossflora" (1905), publicerad under hans födelsenamn Gustafson.

Tillsammans med Möllers och Florins insamlingar är Halles insamlingar på över 10 000 kollekt av största betydelse, bl.a. för de första kartläggningarna av Stockholmstraktens mossflora (Krusenstjerna, 1964).

Paleobotaniska arbeten

Halles kunskaper sträckte sig över de flesta delarna av paleobotaniken. De var geologiska och växtgeografiska likväl som floristiskt-stratigrafiska och morfologiskt-anatomiska. Som nämnts var ämnet för Halles första paleobotaniska artikel örtartade lummerväxter från paleozoikum och mesozoikum som utgavs i Arkiv för Botanik 1907. Materialet som studerats kom från bland annat från Zwickau i Sachsen, Bjuv och Skromberga i Skåne.

Fräkenväxter

Följande år utgav han en artikel gällande fräkenväxter från Mesozoikum med material från bla Höör, Bjuv och Stabbarp i Skåne. Han uppställde det nya släktet Neocalamites och beskrev nya arter under släktet Equisetites. Halle berör den skånska fossila floran i ytterligare några artiklar, bland annat beskrivningar av mesozoiska fossila floror i sydöstra Skåne (1913, tillsammans med Hjalmar Möller). 1916 beskrev Halle växter från undre devon från Röragen i Norge.

Lundblad (1969a, 1969b) beskriver dessa arbeten som en startpunkt för en intensiv period av studierna av de äldsta landväxterna och deras byggnad och Andrews (1980) betecknar det som ett viktigt arbete om de tidiga landkärlväxterna. Arbetet innehåller morfologiska beskrivningar av psilofyterna och en diskussion om deras fylogeni. Psilofyterna blev viktiga för Halle som var en av de första att förespråka Zimmermans telomteori.

​Morfolog och metodutvecklare

De flesta av Halles verk innehåller bevis på hans kvaliteter som morfolog och metodutvecklare. Ytterligare exempel på morfologiska och anatomiska undersökningar, är bland annat. "The morphology of Whittleseya and related forms" (1931) och "The structure of certain fossil spore-bearing organs believed to belong to the Pteridosperms" (1933). Walton (1966) tar upp betydelsen av Halles tekniker i det senare verket, använda på det hårdare, mer resistenta materialet från karbon. Teknikerna gjorde det möjligt att bland annat urskilja läget av pollenkornsmassan i de komplexa organ som producerade dem (Andrews, 1980), vilket inte varit möjligt tidigare.

Med tanke på samma arbete beskriver Lundblad (1969a) hans rekonstruktioner av reproduktionsorganen hos vissa pteridospermer som klassiska. Halles sista stora arbete var "De utdöda växterna" (1938-1940) i Carl Skottsbergs "Växternas liv" och har karaktären av en svensk paleobotanisk lärobok och var unik i sitt slag. Lundblad (1969a, 1969b) och Andrews (1980) beklagar att detta arbete aldrig översattes till något av de stora kulturspråken.

Paleobotaniska arbeten om Antarktis och Sydamerika

1901-1903 ledde Otto Nordenskiöld den dramatiska svenska antarktisexpeditionen. Med på denna expedition fanns geologen Johan Gunnar Andersson (1874-1960), senare berömd som Kina-Gunnar. Han fann och samlade en svart skiffer med rikliga växtavtryck vid Hoppets vik på Graham Land som Halle undersökte och fann vara av jurassisk ålder, framlagt i arbetet "The Mesozic Flora of Graham Land" (1913).

Professor Carl Skottsberg, professor Percy Dudgeon Quensel  och professor T.G  Halle, expedition till Sydamerika. Efter ritten genom Patagonien, våren 1909

1907-1909 deltog Halle själv i en expedition till Sydamerika, ledd av Carl Skottsberg. Halle samlade växtfossil på Eldslandet, Falklandsöarna, i Brasilien, Chile och Patagonien. På Falklandsöarna fann han den uppmärksammade Glossopterisfloran, beskriven i hans doktorsavhandling "On the geological structure and history of the Falkland Island" (1911). Den geologiska beskrivningen innehåller också den uppseendeväckande upptäckten av tillit som vittnar om en nedisning i perm-karbon. Redan här, 1911, visade Halle sin goda förmåga till floristisk-stratigrafiska analyser.

Samarbete med Kina-Gunnar

Johan Gunnar "Kina-Gunnar" Andersson blev 1914 rådgivare i gruvangelägenheter" åt den kinesiska regeringen och lyckades inspirera Halle till en forskningsresa 1916-1917 till provinserna Hebei, Jiangxi och Henan. Halle hade nu omfattande samlingar som han själv, Kina-Gunnar och kinesiska geologer samlat in.

Transporten av detta material slutade i en katastrof då fartyget, den svenska ångaren "Peking" förliste i en tyfon på Kinesiska sjön 1919 och hela samlingen gick förlorad. Kina-Gunnar lyckades åtminstone delvis reparera skadan genom ett samarbete med Kinas Geologiska Undersökning, de lyckades få ihop nya samlingar som lyckligt kunde anlända till Halle.

Han fick även material från Erik Norin som gjort insamlingar 1921-1922 på initiativ av professor Erik T. Nyström vid Shanxi Universitetet. Lundblad (1969a) skriver att de var på dessa samlingar Halle grundade sitt huvudverk "Palaeozoic plants from Central Shansi" (1927), som är grundläggande för kännedomen om Kinas permokarboniska floror och Andrews (1980) skriver bland annat "Halle´s greatest single publication is his monumental volume on the Palaeozoic plants from Central Shansi".

Referenser

Andrews, H. N., 1980. The fossil Hunters. In Search of Ancient Plants. Cornell University Press. London. 421pp.

Florin, R., 1948. Thore Gustav Halle Zum sechzigsten Geburtsdag. Palaeontographica 88(B4-6): V-IX.

Gustafson, T., 1905. Bidrag till Hökensåsbygdens mossflora. Arkiv för botanik 4(11): 1-32.

Halle, T. G., 1906. En fossilförande kalktuff vid Botarfve i Fröjels socken på Gotland. Geologiska Föreningens i Stockholms Förhandlingar 28(1): 19-54.

Halle, T. G., 1907. Einige Krautartige Lycopodiaceen Paläozoischen und Mesozoischen Alters. Arkiv för Botanik 7(5): 1-17.

Halle, T. G., 1908. Zur Kenntnis der Mesozoischen Equisetales Schwedens. Kungliga Svenska Vetenskapsakademiens Handlingar 43(1): 1-40.

Halle, T. G., 1910. A Gymnosperm with Cordaitean-like leaves from the Rhaetic Beds of Scania. Arkiv för Botanik 9(14): 1-7.

Halle, T. G., 1910. On the Swedish species of Sagenopteris Presl and of Hydropterangium nov. gen. Kungliga Svenska Vetenskapsakademiens Handlingar 45(7): 1-16.

Halle, T. G., 1911. On the geological structure and history of the Falkland Islands. Bulletin of the Geological Institution of University of Uppsala 11: 115-229.

Halle, T. G., 1913. The Mesozoic flora of Graham Land. Wissenschaftliche Ergebnisse der Schwedischen Südpolar-Expedition 1901 - 1903 unter Mitwirkung zahlreicher Fachgenossenen 3(14): 1-123. Generalstabens litografiska Anstalt. Stockholm.

Halle, T. G., 1915. Some xerophytic leaf-structures in Mesozoic plants. Geologiska Föreningens i Stockholm Förhandlingar 37(5): 493-520.

Halle, T. G., 1916. Lower Devonian plants from Röragen in Norway. Kungliga Svenska Vetenskapsakademiens Handlingar 57(1): 1-46.

Halle, T. G., 1921. On the sporangia of some Mesozoic ferns. Arkiv för Botanik 17(1): 1-28.

Halle, T. G., 1927. Palaezoic Plants from Central Shansi. Palaeontologica Sinica Series A 2(1): 1-316.

Halle, T. G., 1931. The morphology of Whittleseya and related forms. Fifth International Botanical Congress in Cambridge. Report of Proceedings: 472.

Halle, T. G., 1933. The structure of certain fossil spore-bearing organs believed to belong to the Pteridosperms. Kungliga Svenska Vetenskapsakademiens Handlingar 12(6): 1-103.

Halle, T. G., 1938-1940. De utdöda växterna. Del 1. I Skottsberg, C. (red.). Växternas liv 4: 445-667. Nordisk familjeboks förlags AB. Stockholm.

Halle, T. G., 1938-1940. De utdöda växterna. Del 2. I Skottsberg, C. (red.). Växternas liv 5: 1-136. Nordisk familjeboks förlags AB. Stockholm.

Krusenstjerna, E. von, 1964. Stockholmstraktens bladmossor. P. A. Norstedt & Söner. Stockholm. 129pp.

Lundblad, B., 1969a. Utvecklingslinjer i svensk paleoboanik 1870-1945. Fauna och flora 64: 269-281.

Lundblad, B, 1969b. Halle, Thore Gustaf. I Svenskt biografiskt lexikon 18: 15-18.

Möller, H. and Halle, T. G., 1913. The fossil flora of the coal-bearing deposits of South-Eastern Scania. Arkiv för Botanik 13(7): 1-45.

Norin, E., 1922. The Late Palaeozoic and Early Mesozoic Sediments of Central Shansi. Bulletin of the Geological Survey of China 4:1-80.

Skottsberg, C., 1909. Båtfärder och vildmarksridter: minnen från en forskningsfärd genom Patagonien och Eldslandet. Stockholm. 374pp

Walton, John, 1966. Thore G. Halle. The Year Book of the Royal Society of Edinburgh 1966: 20-22.