Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18


  • Huvudmeny

Nils Peter Angelin

Nils Peter Angelin var professor och föreståndare vid Riksmuseets paleontologiska samlingar från år 1864.

Angelin

Nils Peter Angelin föddes i Lund 1805 som son till en smed. Vid sexton års ålder började han studera vid universitetet vilket han höll på med i över 35 år utan att ta en enda examen.

Resor

Han försörjde sig genom att undervisa och samla fossil som han sedan sålde till museer och privatpersoner. Under en period handlade Nils P. Angelin även med begagnade böcker. Det lilla han tjänade lade han på resor i Skåne, andra delar av Skandinavien och Norra Europa. Tack vare ett statligt bidrag fick Angelin chansen att besöka Joachim Barrande i Prag. Adelsmannen Barrande och smedsonen förenades av sitt vetenskapliga intresse och vistelsen utsträcktes till över två månader till gagn för dem båda.

Forskning

Angelin ägnade sig mest åt Skandinaviens kambrosilur och då speciellt dess trilobitfauna. Sina lärdomar redovisade han i verken "Palæontologia Svecica" (1851) och "Palæontologia Scandinavica" (1854) på eget förlag. I den senare publikationen avbildas ca 270 arter trilobiter av vilka många var okända för vetenskapen. Dessutom innehåller verket en stratigrafisk indelning av Sveriges kambrosilur baserad på fossilinnehållet som är av stor principiell betydelse.

Publikationerna gjorde att han uppmärksammades internationellt och gav honom titeln hedersdoktor vid universitetet i Breslau 1857. Samma år fick han tjänst som lektor vid Lunds universitet och året därpå som docent vid samma lärosäte. Som föreläsare var han inte särskilt framstående men ordnandet av samlingarna betydde mycket för undervisningen.

Kartläggning av Skånes geologi

Hans noggranna fältarbeten i Skåne resulterade i en utmärkt geologisk karta över landskapet som publicerades 1861 medan den åtföljande beskrivningen utkom först året efter hans död beroende på meningsskiljaktigheter med beställaren. År 1864 kallades han till Stockholm för att tillträda den nya tjänsten som professor och föreståndare vid Riksmuseets paleontologiska samlingar.

Privatperson

Av kollegorna ansågs Angelin vara excentrisk och han blev ofta ovän med andra paleontologer, men han hade även en mer humoristisk sida som kom till uttryck då han utsatte sina ovänner för "practical jokes".

Angelin arbetade oförtrutet på fram till sin död år 1876. Storverken "Iconographia crinoideorum" (1878) och "Fragmenta silurica" (1880) utkom postumt med hjälp av hans efterträdare Gustaf Lindström och evertebratzoologen Sven Lovén.