Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18


  • Huvudmeny

Hur påverkar jordens klimat kiselvittring? En studie av kisel- och litiumisotoper i marina arkiv

Fältarbete vid Ganges övre lopp i Himalaya för att studera hur flodvattnets isotopsammansättning beror på typ av vittring.

Fältarbete vid Ganges övre lopp i Himalaya för att studera hur flodvattnets isotopsammansättning beror på typ av vittring.

Sammanfattning

I vittringszonen bryter kemiska reaktioner ner mineral. Dessa reaktioner frigör olika grundämnen och representerar startpunkten för den biologiska och geokemiska cykeln av de flesta element. För element med två eller flera isotoper innebär isotopfraktionering (den lilla skillnad som uppstår mellan halten av de olika isotoperna vid olika processer) att det utvecklas olika karaktäristiska isotop-sammansättningar under transporten av elementet ifråga genom växter, jordar och floder.

För kisel och litium antyder tillgängliga data att det mesta av fraktioneringen orsakas av bildandet av nya lermineral. Enkla massbalansberäkningar kräver därför att både det återstående upplösta elementet och det nybildade lermineralet bör ha användbar information om hur mycket av det ursprungliga vittrade materialet som nu ingår i det nya fasta materialet eller förblir upplöst. Detta är ett viktigt index för typen av vittring, även känd som "vittrings- kongruens”, och knuten till effektiviteten och hastigheten för kemiska vittringsreaktioner. Det betyder att det finns en stor potential för kisel- och litiumisotoper att berätta hur vittringen har varierat som svar på klimatvariationer (eller kanske påverkat dessa variationer).

Utmaningen är att ’kalibrera’ dessa isotop-fingeravtryck till typen av vittring, och kanske till och med till vittringshastigheten. Genom att kombinera moderna data som genereras från noggrant utvalda platser med nya sediment-data i detta projekt är förhoppningen att börja ta itu med denna utmaning. Två perioder av särskilt intresse är övergången från den sista istiden till den nuvarande interglacialens stabila värme, och en period av kort men intensiv uppvärmning för 56 miljoner år sedan benämnd Paleocene-Eocene Thermal Maximum (PETM).

Centralt för detta projekt är att utveckla exakta och korrekta stabila isotopanalyser med hjälp av MC-ICP-MS-instrumenten på Naturhistoriska riksmuseets Vegacenter och på GFZ-Potsdam.

Forskningen stöds av Vetenskapsrådet.

Projektdeltagare vid NRM

Externa projektdeltagare