Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18


  • Huvudmeny

Grottforskning i tunnelbanan

Museets forskare gjorde ett besök i Kungsträdgårdens tunnelbanestation för att ta reda på hur droppstenar i grottor bildas och undersökte ett speciellt ekosystem.
tunnelvägg

Vackra mineralutfällningar undersöks i Kungsträdgårdens tunnelbana. Foto Therese Sallstedt.

spindel

Gruvdvärgspindel har även tidigare hittats i Kungsträdgårdens tunnelbanestystem, men inte någon på någon annan plats i Sverige. Foto Johannes Lundberg.

Det tar tusentals år för droppstenar att bildas. I Kungsträdgårdens tunnelbana har processen just börjat. Stationen ligger på ca 30 meters djup och är den djupast belägna stationen i Stockholm tunnelbana. På väggarna finns ljusa mineralutfällningar, första steget i droppstensformationer, men även mikroorganismer som alger, bakterier och svampar.

För att ta reda på om mikroorganismer gör det lättare eller svårare för droppstenar att bildas har tre av museets forskare knackat loss prover ur väggarna för att analysera i Naturhistoriska riksmuseets laboratorium. Mikroorganismerna är naturligt förekommande och hittas vanligtvis i alla sprickor och håligheter i berggrunden.

Trots alla människor som dagligen passerar i tunnelbanan så är ekosystemet där nere i det närmaste outforskat. Forskarna hittade till exempel en mossa som sällan ses på andra platser än Öland och Gotland. Mossan heter tuffkuddmossa och föredrar kalkrika underlag.

Förutom mikroorganismerna hittades också en liten spindel som tidigare bara setts i Kungsträdgårdens tunnelbana men inte på någon annan plats i Sverige. Spindeln har namnet gruvdvärgspindel och är bara 2 millimeter stor. Några larver och en daggmask togs också med tillbaka till museet för artidentifiering.

Gruvdvärgsspindeln upptäcktes första gången år 1980, av museets forskare Torbjörn Kronestedt som undersökte det speciella växt- och djurlivet på stationens väggar. Mer att läsa om den upptäckten finns i Flora och Fauna 2/1992PDF.

Trots de extrema förhållandena djupt under mark finns alltså en hel näringskedja med nedbrytande organismer, svampar, djur och spindeln som toppredator. Människor och duvor får räknas som tillfälliga besökare.

Kontakt


Johannes Lundberg
Forskare vid Naturhistoriska riksmuseet
skulptur

Mineralutfällningarna syns som ljusa områden. Mikroorganismer växer som en tunn film över mineralen. Foto Johannes Lundberg.

provtagning

Forskarna Magnus Ivarsson och Johannes Lundberg knackar loss provbitar från väggen med hammare och mejsel. Stockholms lokaltrafik följde forskarnas arbete med stort intresse. Foto Therese Sallstedt.