Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18


  • Huvudmeny

Första fossila parasiten funnen extremt välbevarad

När gamla, fossila insektspuppor i Naturhistoriska riksmuseets samlingar röntgades hittades helt oförstörda, fossila steklar. Som om de väntat på att framtidens teknik ska kunna avslöja dess inre har pupporna legat i museet i över hundra år. Fyndet är det första fossila beviset på parasitism, att en art lever i en annan.

Att leva som parasit verkar vara en av evolutionens mest framgångsrika strategier. Bland dagens insekter är omkring 15% parasitiska steklar som lever i eller på andra arter, på bekostnad av värden. Men fossila bevis på att insekter lever i andra djur har inte gått att upptäcka och därför är parasitismens historia okänd. De ca 40 miljoner år gamla pupporna i denna studie är de första fossila bevisen på att steklar redan då levde som parasiter.

Extremt välbevarade

En stekel lägger sina ägg i en annan insekts puppa och den nya stekeln utvecklas med puppans larv som näring. Av de 1 510 fossila puppor som skannades innehöll 55 av dem steklar. De ligger näst intill färdigutvecklade i fosterställning. Att de flesta är i samma utvecklingsskede beror på att de låg i vilostadium i väntan på en samtidig kläckning. Fossilen var så välbevarade att steklarnas utseende gick att studera i minsta detalj. Därför kunde deras art, kön och släkt bestämmas och några av dem tillhörde släkten av nu levande steklar, andra var utdöda.

Fossila puppor i museets samlingar innehöll första fossila parasiten från steklar som lade sina ägg i andra insekters puppor för 40 miljoner år sedan.

Fossila puppor i museets samlingar innehöll första fossila parasiten från steklar som lade sina ägg i andra insekters puppor för 40 miljoner år sedan.

Fossil skattkammare

De fossila pupporna hittades i Frankrike i slutet av 1800-talet. Fyndplatsen med 40 miljoner år gamla fossil verkar ha varit en naturlig fälla för däggdjur som dog och drog till sig insekter. Larver som levde av kadaver förpuppades och steklar lade sina ägg i några av pupporna. Förmodligen blev platsen övertäckt av jordmassor och djuren fossiliserades av markens mineral. Insekterna fossiliserades av fosfat från däggdjurens nedbrytning och det förklarar deras exceptionella kvalitet. En skattkammare för forskare att hitta. Men inte förrän nu, över hundra år efter fyndet, finns tekniken för att se vad som fanns i pupporna.

3D-skanning ger nya möjligheter

Pupporna, som är ca 3 mm stora, har röntgats i många skikt för att kunna skapa en tredimensionell avbildning. Forskarna kan vända och vrida på avbildningen i alla riktningar och studera djurets form och artbestämma. Sådan 3D-skanning har blivit en populär teknik bland paleontologer för att på nytt studera fossil i museisamlingar, allt från små insekter till djurskallar där till exempel storlek på hörselgångar och synsystem ger ledtrådar om djurets förmågor och levnadssätt.

I studien medverkade forskaren Thomas Mörs vid Naturhistoriska riksmuseet och den publicerades i Nature Communications 2018-08-28, i samarbete med forskare från Tyskland och Schweiz.