Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18


  • Huvudmeny

Ormstjärnor tar genvägar till vuxenlivet

Lever man på djuphavets botten, där resurserna är knappa, gäller det att vara återhållsam. Med att bygga sin egen kropp, till exempel. Nu är det visat att djuphavslevande ormstjärnor ägnar sig åt pedomorfi, det vill säga de blir vuxna och förökar sig, trots att de fortfarande ser ut som bebisar.

Flera röda ormstjärnor som rör sig över koraller.

Ormstjärnor är släkt med sjöstjärnor och mycket vanliga i haven. De består av en central skiva med fem käkar och fem slingrande armar. Arten på bilden lever på grunt vatten. Foto: NOAA, National Marine Sanctuaries Media Library (CC BY 2.0)

I djurvärlden har den som är stor ofta ett övertag, men ibland kan det faktiskt vara tvärtom. I miljöer där det är ont om mat kan djuren bara växa till långsamt och löper då risken att bli uppätna innan de hunnit bli så stora att de kan föröka sig. Det naturliga urvalet gynnar då individer som lyckas reproducera sig tidigt.

Struntar i skelettet

Den här evolutionära drivkraften tros vara förklaringen bakom det fenomen som forskaren Sabine Stöhr vid Naturhistoriska riksmuseet och en rysk kollega upptäckt: många ormstjärnor som lever på riktigt djupt vatten struntar i att utveckla delar av sitt skelett. De låter bli att få fler armkotor, tänder och ryggplattor. Istället lägger de all energi på att tillverka sina könsorgan. Resultatet blir ormstjärnor, som i de mest extrema fallen ser ut nästan som bebisar, men är fullt kapabla att föröka sig.


– Det är fascinerande hur skelettet ser ut både hos ungar och de starkt pedomorfa arterna, säger Sabine Stöhr, som fått ägna sig åt ett riktigt pillergöra. De flesta djuphavslevande ormstjärnor är nämligen mycket små och skelettdelarna måste undersökas i svepelektronmikroskop

Bild tagen i vanligt ljusmikroskop av centrala delen av en vuxen, pedomorf ormstjärna. Ormstjärnan har bevarats i sprit och huden över skelettet är bevarad.

Den här vuxna ormstjärnan har bara sex plattor på den centrala skivan, lika många som helt unga ormstjärnor. Normalt får de hundratals, men denna art, (Perlophiura profundissima), som lever på 5000-6000 meters djup i Atlanten och Stilla havet, är starkt pedomorf, det vill säga den behåller ett bebislikt utseende även som könsmogen. Foto: Sabine Stöhr

Skilja ungar från pedomorfa vuxna

I studien som publiceras i PLOS ONE har forskarna tagit fram en standardiserad mätmetod för olika delar av ormstjärnornas skelett, som gör att man objektivt kan bedöma om en art är pedomorf eller inte. Avgränsningen är nödvändig för att kunna reda ut vilka arter av ormstjärnor som lever på våra havsbottnar och hur de är släkt med varandra. Pedomorfin ställer nämligen till det för ormstjärneforskare som ska beskriva nya arter, eftersom det kan vara svårt att skilja på ”riktiga ungar” och pedomorfa individer.

Svartvit bild tagen i svepelektronmikroskop av ormstjärna. Ovansida och undersida av centrala skivan med armar.

Forskarna har mätt olika skelettdelar på ormstjärnorna för att avgöra graden av pedomorfi. Här syns den centrala skivans kalkplattor, armarna och de fem käkarna. Fotot är taget i svepelektronmikroskop. Foto: Sabine Stöhr

Vanliga på havsbotten

Ormstjärnor är både artrikare och talrikare än sina mer kända släktingar sjöstjärnorna. De består av en rund skiva med fem tunna, slingrande armar och fem käkar på undersidan av skivan. Ormstjärnor finns överallt i haven, ofta i mycket stort antal, och är viktig föda för till exempel plattfiskar.

– Ormstjärnorna hör till de äldsta djurgrupper som finns och vi försöker följa evolutionen bakåt i tiden för att förstå hur olika karaktärer hos djuren har utvecklats. Det här med pedomorfi verkar de ha ägnat sig åt länge och hela familjer av ormstjärnor har troligen uppstått så, säger Sabine Stöhr.

Jämförelse mellan ung och vuxen ormstjärna.

Ung (t.v.) och vuxen (t.h.) ormstjärna av samma art (Perlophiura profundissima). Den unga ormstjärnan har bara korta armstumpar. På den vuxna ormstjärnan har armarna blivit längre och den centrala skivan nästan dubbelt så stor, men antalet ryggplattor är fortfarande lika få som när den var ung. Fotot är taget i svepelektronmikroskop. Foto: Sabine Stöhr

Referens: Stöhr & Martynov: ”Paedomorphosis as an Evolutionary Driving Force:länk till annan webbplats Insights from Deep-sea Brittle Stars”, PLOS ONE 2016.länk till annan webbplats

Mer fakta om ormstjärnor finns på Naturhistoriska riksmuseets faktasidorlänk till annan webbplats.

Pressbilder finns att hämta på Mynewsdesklänk till annan webbplats och får användas och delas i sociala medier vid angivande av källa.

För ytterligare information kontakta:

Sabine Stöhr
Forskare i evertebratzoologi
Telefon:08 5195 5105
Mobil: 0733 402581
E-post: sabine.stohr@nrm.se

Michaela Lundell
Vetenskapskommunikatör
Telefon: 08 5195 4247
Mobil: 0708 68 53 94
E-post: michaela.lundell@nrm.se