- Du är här:
- Startsida
-
Forskning och samlingar
-
Forskningsavdelningen
-
Miljögiftsforskning
-
Miljöövervakning
- Gråsäl
Gråsäl
För att undersöka hälsotillståndet hos Östersjöns gråsälar obduceras sälar som påträffats döda. Idag är de vanligaste skadorna hos gråsäl tarmsår och minskad späcktjocklek.
Undersökningar av hälsotillståndet hos Östersjös gråsälar är en del av Sveriges nationella miljöövervakning och sköts av enheten för miljögiftsforskning.
När en död säl inkommer till enheten genomförs en obduktion. I samband med obduktionen fastställs dödsorsak och en stor mängd data samlas in. Vävnadsprover tas för att sparas i den svenska Miljöprovbanken för framtida forskning och analyser. Varje år kommer den in 60-100 drunknade sälar och sälar funna döda på stränder till Naturhistoriska riksmuseet för undersökning. Den största andelen är gråsälar, därefter kommer knubbsälar och vikare. Prover från tagna vid jakt av grå- och knubbsäl tillför ytterligare ca 120-150 individer per år.
Obduktion av inkomna döda sälar
När en död säl inkommer till enheten genomförs en obduktion. I samband med obduktionen fastställs dödsorsak och en stor mängd data samlas in. Vävnadsprover tas för att sparas i den svenska Miljöprovbanken för framtida forskning och analyser. Varje år kommer den in 60-100 drunknade sälar och sälar funna döda på stränder till Naturhistoriska riksmuseet för undersökning. Den största andelen är gråsälar, därefter kommer knubbsälar och vikare. Prover från tagna vid jakt av grå- och knubbsäl tillför ytterligare ca 120-150 individer per år.
Vanligaste skadorna i dag
Även om sälarnas hälsa förbättrats avsevärt sedan 1970-talet, drabbas de fortfarande av skador och förändringar. De vanligaste är tarmsår och minskad späcktjocklek. Tarmsår har i stort sett bara observeras hos gråsälar från Östersjön.
Hakmaskar och tarmsår
Från 1980-talet och fram till mitten av 2000-talet ökade förekomsten av tarmsår hos gråsäl. Därefter har förekomsten minskat något. Dödsfall på grund av perforerat tarmsår har förekommit från 1 års ålder och uppåt. Såren är oftast lokaliserade till grovtarmen där det också finns stora mängder av hakmaskparasiter. En hypotes om uppkomsten av tarmsåren är att hakmaskarna gör små sår i tarmens slemhinna som sedan inte läker på ett normalt sätt. Den nedsatta förmågan att läka såren kan bero på miljögifter eller ändrade miljöförhållanden.
Minskning av späcktjocklek
Sedan början av 2000-talet har späcktjockleken under höst- och vintersäsongen minskat hos gråsälen. En möjlig orsak kan vara minskad tillgång på fisk eller minskat fettinnehåll i fisk. Späcktjockleken är viktig för Östersjöns gråsälar då dess uppgift är värmeisolering under vintern och näringslager under reproduktionsperioden på våren samt för honornas digivning till kuten (ungen).
De vanligaste dödsorsakerna hos gråsäl i Östersjön
- jakt
- drunkning i fiskeredskap
- tarmsår
 |
 |
 |
Foto: Jan-Åke Hillarp
Tidigare skador
De skador man hittade när man började obducera gråsäl från Östersjön, var bland annat sammanväxningar och tumörer i livmoder och livmoderhorn. Sammanväxningar i livmoderhornen sågs även hos vikare. Dessa skador gjorde det svårt eller omöjligt för sälarna att föröka sig. Hos vuxna gråsälar av båda könen hittade man även andra skador på klor, skallben, grovtarm, artärer, njurar och binjurar. Slutsatsen man drog var att skadorna berodde på miljögifter och då framför allt PCB.
Från mitten av 1980-talet och framåt har situationen förbättrats vad gäller de flesta skador. Likaså har PCB-halterna sjunkit. Andelen dräktiga djur har ökat och sammanväxning i livmoderhorn hos gråsäl sågs senast 1993. Hos vikaren däremot kan fortfarande sammanväxningar i livmoderhornen ses.
Inventeringar av gråsäl
I början av 1900-talet fanns det uppskattningsvis 100 000 gråsälar i Östersjön, idag är siffran ungefär 25 000 stycken. Från 1990-talet fram till 2006 har gråsälsstammen i Östersjön ökat varje år, men efter det har tillväxten avstannat något. Att antalet gråsälar minskade i Östersjön under 1900-talet berodde på jakt och senare skador orsakade av miljögifter.
Samordnade inventeringar i Sverige, Finland, Estland och Ryssland genomförs sedan flera år för att följa utvecklingen i Österjöbeståndet. De koordinerade räkningarna görs inom en tvåveckorsperiod under sälarnas pälsbytesperiod i månadsskiftet maj/juni, då den största andelen av populationen ligger uppe på bådor och bankar. Men alla sälar byter inte päls precis samtidigt och sälarna kan tillbringa en viss tid i vattnet även under pälsbytet. Detta innebär att en viss andel av beståndet kan undgå att räknas. Samtidigt finns en risk för att en del djur hinner förflytta sig mellan lokaler och då kan räknas mer än en gång. De räknade antalen ska därför betraktas som indexvärden som kan användas för att studera beståndets utveckling, inte som ett korrekt värde på antalet sälar.
Läs mer
Här finns fler intressanta sidor om gråsälen i Östersjön.
Gråsälen som indikator - Sälpopulationer och sälhälsa
Undersökningstyp: Patologi hos gråsäl, vikaresäl och knubbsäl