Gustaf Oskar Andersson Malme

Gustaf Oskar Andersson Malme
Gustaf Oskar Andersson Malme (till 1891 endast Andersson) föddes i Stora Malm socken i Södermanland den 24 oktober 1864. Han var son till torparen Anders Jonsson. 1885 tog han studenten vid Norrköpings högre läroverk. Han studerade vidare vid Uppsala universitet och blev fil. kand. 1888 och fil. dr. 1892.

Vid olika tillfällen arbetade han på Riksmuseet i Stockholm (nuv. Naturhistoriska riksmuseet). Den första tjänstgöringen var som Regnellsk amanuens under åren 1895-1901 och såsom t.f. intendent i de botaniska samlingarna åren 1904-1905.

Från 1905 till 1911 var han lektor i biologi och kemi vid Högre latinläroverket på Norrmalm i Stockholm. Från 1911 fram till sin pensionering 1930 var han lektor i zoologi och biologi vid Högre lärarinneseminariet. Sedan han pensionerats var han åter Regnellsk amanuens ända fram till den 5 mars 1937, då han plötsligt avled 62 år gammal.

Malmes dagboksanteckningar
Gustaf Malme var den förste som, tillsammans med Carl A. M. Lindman, fick det av A. F. Regnell (1807-1884) inrättade resestipendiet. Tanken, enligt Regnells gåvobrev från 1872, var att stipendiaten under två års tid skulle samla växter i "Brasilien, eller annat intertropiskt land".

Mellan åren 1892-1894 företog Malme och Lindman en sådan Regnellsk expedition till Brasilien (Rio Grande do Sul och Matto Grosso) och de centrala delarna av Paraguay. De två botanisterna hade, vad det berättas, svårigheter att hålla sams men resultatet av resan var lyckat, drygt 5000 exemplar samlades in.

Nästa botaniska forskningsresa såsom Regnellsk stipendiat genomförde Malme ensam mellan åren 1901-1903. Denna gång gick resan till Brasilien (Rio Grande do Sul och Matto Grosso) och Argentina (Aconcagua, Mendoza) med ett kort uppehåll i Paraguay. I Malmes resplan ingick att inledningsvis göra ett par månaders uppehåll i Rio Grande do Sul för att komplettera några undersökningar gjorda under förra resan. Därefter hade han tänkt bege sig till Aconcagua i de argentinska Anderna och sedan vidare till den brasilianska staten Matto Grosso. Uppehållet i Rio Grande do Sul blev dock nästan sex månader. Det visade sig vara alltför riskabelt att resa till Aconcagua vid gränsen mellan Argentina och Chile, ett krigsutbrott hotade nämligen efter flera år av gränstvister mellan de båda länderna. Matto Grosso var heller inte att tänka på eftersom ett blodigt inbördeskrig rasade där.
Cleome insamlad i Cachoeira
Tiden i Rio Grande do Sul utnyttjade Malme genom utflykter till bl. a. Cachoeira och Cruz Alta. På sin resa tillbaka till Buenos Aires fick han på grund av en böldpestepidemi tillbringa fem dagar i karantän i på Isla de Flores (Uruguay). Detta medförde att han missade ångbåten till Matto Grosso och upplysningar om nästa avgång gick inte att få. Han begav sig då med ångbåt till Asuncion i Paraguay för att undersöka möjligheten att färdas med lastångare till Corumbá i Matto Grosso, vilket också visade sig vara möjligt.
Om uppehållet i Paraguay skriver Malme följande i sin reseberättelse i Vetenskapsakademiens Årsbok 1904:
"Det korta uppehållet i Paraguay hade jag ingen
anledning att ångra. Af professor d:r J. D. Anisits,
som jag kände redan från min förra resa, mottogs
jag på det hjärtligaste och erhöll af honom för
Riksmuseets räkning en ansenlig samling
fanerogamer från den föga undersökta nordvästra
delen af Paraguay".
Väl i Cuíabá i Matto Grosso konstaterade Malme att inbördeskriget lämnat sorgliga spår efter sig. För att ta sig vidare behövde han ett lastdjur men de var svåra att få tag på då många hade dödats eller stulits under kriget. Men så småningom kunde han bege sig till Santa Anna da Chapada, 10 mil från Cuíabá. Med stor tacksamhet mottog han ett erbjudande från byns präst att bo i ett rum i kyrkan, eftersom
"...de flesta husen voro förfallna och knappt
beboeliga eller åtminstone synnerligen olämpliga
för den, som måste ständigt skydda sina samlingar
för fukt. "
Enda ormbunken från Aconcagua
Omgivningarna kring Santa Anna beskriver han som "ett outtömligt fält för botanisten". Samlingarna växte så snabbt att han redan efter en månad fick bege sig tillbaka till Cuíabá för att ordna och packa in dem. Efter ytterligare en månad i Santa Anna tänkte han ta sig till Buenos Aires för att utföra den uppskjutna resan till Anderna och där studera den alpina floran. Men återigen blev han fördröjd. Denna gång var det Paraguayflodens låga vattenstånd och böldpestepidemin i staden som bidrog till ett långt uppehåll i Cuíabá. Så småningom kunde han dock ge sig av och kom så fram till Aconcagua på ca. 3000 meters höjd. Men vegetationen var fattig, endast ett femtiotal fanerogamer var kända från området. Malmes samling berikades med 130 kollekter varav en enda ormbunke. Sammanlagt samlade Malme ca. 2600 exemplar under hela den sydamerikanska expeditionen.
Malmes anteckningar om Xyris
Tack vare sina resor i Sydamerika och sitt livslånga arbete i det Regnellska herbariet blev Malme en mycket framstående expert på Sydamerikas flora. Enbart i Kungliga Svenska Vetenskapsakademiens Handlingar publicerade han ett hundratal artiklar. Han specialiserade sig främst på väfamiljerna Asclepiadaceae, Xyridaceae och Asteraceae, men han var även expert på lavar, en av samtidens främsta, och utgav bland annat exsiccatverken
Lichenes suecici exsiccati (40 fasciklar, 1897-1926) och Lichenes Austroamericani ex Herbario Regnelliano (13 fasciklar, 1924-1936). Malmes insamling av lavar finns bevarade på enheten för kryptogambotanik vid Naturhistoriska riksmuseet.
Typexemplaret för Malmea obovata
Gustaf Malme har fått fem växtsläkten uppkallade efter sig. Däribland två lavsläkten (Malmella och Malmia) och ett svampsläkte (Malmeomyces). Blomsläktet Malmea (Annonaceae) namngavs 1905 av R. E. Fries (1876-1966). Det typexemplar som Fries valde för släktet och dessutom baserade den nya arten Malmea obovata på, förvaras idag i Naturhistoriska riksmuseets samlingar. I sen tid har blomsläktet Malmeanthus (Asteraceae) uppkallats efter Malme.
Text: Mia Ehn Salter

Referenser
Arwidsson, T., 1937: (porträtt), Revista sudamer. Bot 5(1,2): 44-45.

Lindman, C. A. M. et al., 1916: Naturhistoriska Riksmuseets historia.

Malme, G. O., 1904: Reseberättelse, Vetenskapsakademiens Årsbok.

Valentin, A., 1932: Naturhistoriska riksmuseets botaniska avdelning., Viola, nr. 43

Senast ändrad 07 april 2009 09:04
Sidansvarig: Arne Anderberg, Professor
Arne.Anderberg@nrm.se
This page is also available in English