Förhistoriskt DNA

Sammanfattning

Förhistoriska prover, såsom ben, tänder och sedimentlager, innerhåller minutiösa mängder förhistoriskt DNA. Den typen av DNA ger oss möjligheten att se tillbaka i det förflutna, och kan utnyttjas för att spåra evolutionära förändringar i realtid. Vi använder oss av en kombination av helgenom-sekvensering och riktad, specifik sekvensering för att utforska evolutionär historia hos flera utdöda och nu levande arter. De laborativa analyserna utförs i ett sterilt laboratorium som endast är ämnat för arbete med förhistoriskt DNA, detta för att minimera effekterna av eventuell kontanimering.

De huvudsakliga målen med vår forskning är att (i) uppskatta effekter av historiska klimatförändringar på arters evolution och demografi, (ii) utforska historiska genflöden mellan arter och populationer, samt (iii) utvärdera de genetiska processer som äger rum när arter närmar sig utrotning. Exempel på aktuella projekt inkluderar helgenom-sekvensering av ett flertal ullhåriga mammutar för att mäta inavel och förlust av genetisk variation i den sista överlevande populationen på Wrangels ö, kartläggning av de genetiska skillnaderna mellan varg och hund samt utforskning av släktskapet mellan utdöda och nulevande noshörningsarter.

Specifika frågor som vi adresserar inkluderar:

• Hur påverkades arktiska arter av den globala temperaturökningen som ägde rum i slutet av den senaste istiden?
• Påverkades utdöda arter av genetiska faktorer innan de dog ut?
• Hur kan vi använda paleogenomiska data för att bättre uppskatta divergenstider mellan olika taxa?

För mer information, se även https://palaeogenetics.com

Projektdeltagare vid NRM

Love Dalén (Forskningsledare)

David Díez-del-Molino (Postdoktor)

Nicolas Dussex (Postdoktor)

Tatiana Feuerborn (Doktorand)