Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag–fredag 11–17
Lördag–söndag 10–18

  • Huvudmeny
Månadens kryptogam 5(10), oktober 2001

Trädormbunkar

Månadens kryptogam

oktober 2001

Trädormbunkar i skog
Trädormbunkarnas historia sträcker sig mer än 100 miljoner år tillbaka, till dinosauriernas tid. Idag finner vi dem i tropikerna, ofta på hög höjd, och i varma tempererade områden. De är vanligast på södra halvklotet. Som andra ormbunkar trivs de bäst i fuktigt klimat. Många arter är snabbväxande och koloniserar raskt öppna luckor i skogar och längs vattendrag.

En trädormbunke består av en krona med långa parflikiga blad som växer ut från en stam. De nya bladen som växer upp från mitten av kronan är först hoprullade. Bladstjälkarna är ofta klädda med fina hår eller fjäll. När bladen dör sitter de vissna bladskaften och mittnerverna kvar hos vissa arter. Med tiden bildar de en tät kappa kring stammen. Liksom andra ormbunkar förökar sig trädormbunkarna med sporer, som bildas i sporsamlingar på bladens undersida.

Stammen hos trädormbunkar är uppbyggd på ett annat sätt än hos vanliga lövträd och barrträd. Den verkliga stammen är bara några centimeter i diameter och alldeles för vek för att bära upp en trädkrona. Den omges och stöttas dock av de tätt packade resterna av gamla bladskaft. den nedre delen av stammen täcks dessutom av en tjock matta av sammanvävda rötter. På så sätt kan stambasen bli mer än 50 centimeter bred.

Virket är motståndskraftigt mot röta och gnagare och har använts för att bygga hus, staket och till och med vägar. De långa håren på en hawaiiansk trädormbunke har tagits till vara som stoppningsmaterial, och märgen i några arter har till och med ätits. Stammen och den nedre delen av bladskaften hos Cyathea medullaris innehåller en stärkelserik märg som förr tillagades och åts av maorierna på Nya Zeeland. Idag används trädormbunkar som prydnadsväxter i parker och trädgårdar i varma länder.

Text: Monika Myrdal