Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18


  • Huvudmeny
Månadens kryptogam 11(5), maj 2007

Piprensarmossa,

Paludella squarrosa

Månadens kryptogam maj 2007

Piprensarmossa, Paludella squarrosa, är en trevlig bekantskap som du kan träffa på när du är ute på ett kärr. Den är så karakteristisk att den är lätt att känna igen även om den grävs upp som ett subfossil.

Liknar piprensare


Mossan har ett upprätt växtsätt och kan bli decimeterhög. Skotten som har en tätt filtluddig stam liknar onekligen piprensare. Det som är iögonenfallande är de nedåtböjda bladen som sitter i fem prydliga rader. Det latinska artepitetet squarrosa antyder också att den har utspärrade och nedböjda blad. En större släkting, trekantig svanmossa, Meesia triquetra, har bladen i tre tydliga rader. De två arterna växer ibland tillsammans i våta, öppna kärr oftast rikkärr eller intermediärkärr eller i marker som översilas av friskt, mineralrikt vatten. Svanmossor och piprensarmossa hör till samma mossfamilj, Meesiaceae, så likheten är inte alls underlig. Andra arter som gärna växer tillsammans med piprensarmossa är kärrkammossa Helodium blandowii, myruddmossa Cinclidium stygium, eller som på första bilden, purpurvitmossa Sphagnum warnstorfii.

För det mesta hittar man bara vegetativa skott av piprensarmossa, men ibland kan man ha tur att hitta sporkapslar. Plantorna är enkönade, antingen honor eller hanar.

Istidsrelikt och torvbildare


I släktet Paludella finns bara en enda art i hela världen och det är just piprensarmossan. Den växer i arktiska områden och i det norra barrskogsbältet runt hela jorden.

I centrala och östra Europa betraktas piprensarmossan som en istidsrelikt, men förekommer fortfarande i bland annat Alperna. I norra Storbritannien var den vanlig efter den senaste istiden för cirka 10 000 år sedan. Där har den bildat tjocka lager med torv på flera platser. Vid Burtree Lane i Durham har man till exempel grävt ut tonvis med Paludella-torv blandad med gyllenmossa, Tomentypnum nitens. Mänsklig påverkan som utdikning, avslutad betesdrift m.m. har gjort att dess livsmiljö försvunnit allteftersom. På 1800-talet fanns den kvar endast på tre växtplatser, och återfanns senast år 1916 i Skipwith Common i Yorkshire. I dag betraktas piprensarmossa som försvunnen i Storbritannien, men hittades nyligen på Irland.

Arten är utdöd i Nederländerna och sällsynt i Tyskland och Danmark. I Fennoscandia blir den vanligare mot norr. Förhoppningsvis kommer den trevliga mossan alltid att finnas kvar i Sverige.

Text: Kristina Rönblom
Foto: Christopher Reisborg
Piprensarmossa som växer tillsammans med purpurvitmossa
Piprensarmossa som växer tillsammans med purpurvitmossa. Foto: Kristina Rönblom.  Förstora bilden
Ett historiskt Swartz-ark med piprensarmossa
Ett historiskt Swartz-ark med piprensarmossa.  Förstora bilden
Ogrenat skott av piprensarmossa
Ogrenat skott. Förstora bilden
Ett skott med tjock topp
Honskott med tjock topp.
Förstora bilden
Sporkapsel
Mogen sporkapsel.  Förstora bilden