Nålfruktmossor, dåligt kända primitiva landväxter

Våra två arter består av 1-2(-3) cm breda rosettlika bålar som växer tätt tryckta mot marken. I håligheter i bålen finns kolonier av blågrönalger av släktet Nostoc. Blågrönalger kan fixera luftens kväve och kan därmed bidra till mossans kväveförsörjning. Kolonier av blågrönalger är också associerade med bålen hos Blasia pusilla, lerbålmossa. Sporkapslarna, som givit nålfruktmossorna deras svenska namn, ser på nära håll ut som tjocka nålar. Om man hittar nålfruktmossor med många kapslar ser det ofta ut som nyligen grott gräs. Kapslarna producera sporer under senare delen av sommaren och hösten. Till skillnad från förhållandet hos andra mossor producerar nålfruktmossor sporer kontinuerligt under hela växtperioden genom att kapseln växer nerifrån och sporerna i övre delen mognar efterhand. Sporerna övervintrar i jorden, där de fungerar som en sporbank för arten. I norra och centrala Europa klarar bålarna vanligen inte av vinterklimatet (frost), och arterna är därmed ettåriga hos oss.

I norra och centrala Europa växer våra två arter huvudsakligen på åkermark som plöjs regelbundet, men man kan ibland hitta dem på dikes- och vägkanter, någon gång även på dammstränder. Det är alltså på bar mark, främst på något fuktig och sandig eller lerig jord med omkring neutral reaktion. Den gula nålfruktmossan är idag hotad i många europeiska länder eftersom deras tidigare växtplatser förändrats, på grund av moderna jordbruksmetoder och bland annat markdränering.

Text: Irene Bisang