De flesta av våra 25 kvastmossarter är medelstora och har långa, gradvis avsmalnande blad som ofta är tydligt böjda åt samma håll, som hos stor kvastmossa Dicranum majus. Det krävs en del träning innan man kan skilja många av arterna, även de vanliga, ifrån varandra utan mikroskop. Några arter skiljer sig emellertid ordentligt från de andra, och en sådan är hällkvastmossa Dicranum spurium. I torrt tillstånd ser den ut som en matta av tätt stående salladshuvuden eller lökkupoler i miniatyr. I fuktigt tillstånd kan arten vara lite svårare att känna igen, men de raka, upprätta till utstående bladen är tvärvågiga. Den basala delen av bladet är brett äggrund, och uppåt smalnar bladen plötsligt av mot en tämligen kort och smal övre bladdel. Bladskivans celler är dessutom mycket oregelbundna, med vågiga cellväggar och vanligen höga mamiller på ryggsidan. Sporkapslar är ganska ovanliga, men sitter på ett långt skaft och är krökta.