Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18


  • Huvudmeny
Månadens kryptogam 9(5), maj 2005

Cinclidotus nyholmiae

,

en forsmossa från Turkiet

Månadens kryptogam maj 2005

Blad
Foto: Lars Hedenäs
Många växter har namn efter framstående manliga botanister och forskningsresande. Mossläktet Hedwigia uppkallat efter Johannes Hedwig, känd mossforskare från Tyskland och Dawsonia superba, världens högsta mossa, är uppkallad efter Dawson Turner, botanist och antikvarie från Storbritannien.

Men maj månads kryptogam, Cinclidotus nyholmiae, är en av de få som har fått sitt namn efter en kvinna, nämligen bryologen Elsa Nyholm. Arten har inget svenskt namn men hör till släktet forsmossor. C. nyholmiae är en mörkt olivgrön till svartgrön akvatisk bladmossa som hittades av Barbaros Çetin när han sommaren 1987 studerade mossfloran i några nationalparker i västra Turkiet. Den växte på roten av en platan i floden Köprülü och visade sig vara en ny art. För att hedra Elsa Nyholm, som har bidragit mycket till kunskapen om turkiska mossor, namngav han arten efter henne.

C. nyholmiae skiljer sig från alla andra Cinclidotus-arter genom att den har en extra förtjockad bladkant som är mer än 6 cellager tjock och en lång utlöpande bladnerv. Den närmaste släktingen verkar vara C. pachyloma, från vilken den skiljer sig genom att även bladnerven är förtjockad, och att den har större celler i mitten av bladskivan. Framför allt skiljer de sig åt i torrt tillstånd. Då vrider sig bladen lite hos C. nyholmiae och spretar ut från stammen, medan de hos C. pachyloma trycker sig tätt längs stammen. C. nyholmiae ger då ett robust och rufsigt intryck.

Elsa Nyholm arbetade som intendent för mossherbariet vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm från 1964 till sin pensionering och blev hedersdoktor vid Universitetet i Lund 1969. Hon skrev bland mycket annat två omfångsrika floror, Illustrated Moss Flora of Fennoscandia, som vetenskapligt beskrev alla mossor i norra Europa, och senare Illustrated Flora of Nordic Mosses. Hon gjorde också många exkursioner och insamlingsresor runt om i Europa och Kanada. Eftersom hon hade planer på att skriva en Turkisk mossflora, gick också många resor till Turkiet. Brist på finansiering gjorde dock att materialet blev liggande. Tack vare medel från det statliga forskningsrådet Formas har nu hennes samling tagits om hand. I dag är drygt 5000 av hennes kollekter från Turkiet, över 600 från Kanada och i det närmaste 2000 från Norden registrerade i databas och insorterade i huvudsamlingen i Naturhistoriska riksmuseets mossherbarium.

Till familjen Cinclidotaceae hör ca 10 arter som förekommer i Europa, norra Afrika, Makaronesien och Nordamerika. C. nyholmiae är bara känd från Turkiet, men i Sverige finns en annan art i samma släkte nämligen forsmossa, C. fontinaloides. Enligt ArtDatabankens rödlista är den hänsynskrävande. I Skandinavien befinner den sig på nordgränsen av sitt utbredningsområde och är kanske därför extra känslig för miljöförändringar. Förutom på ett 70-tal lokaler i södra och mellersta Sverige har man hittat forsmossa i Norge, där den också är rödlistad. I Danmark finns den fortfarande på Bornholm men har försvunnit från flera kända lokaler, kanske på grund av vattenföroreningar. Den saknas helt i Finland och på Island men är spridd i Europa även om den verkar vara på tillbakagång i delar av Centraleuropa. Vår art finns också i Asien och Afrika.

Forsmossan är en mörkgrön till svart kladokarp bladmossa med lansettlika blad. Sporkapslarna sitter gömda bland bladen. De är elliptiska till formen och har en enkel tandkrans. Även forsmossan har en förtjockad list som löper längs bladkanten, men den är bara 2-3 cellager tjock. Forsmossa är en mycket variabel art som växer på sten och trädrötter i vattendrag och sjöar med kalkrikt vatten. Den tycker om att växa i solen och är gärna periodvis översvämmad. Förmodligen är den anpassad till en naturlig vattenföring med högvatten på våren och lågvatten sommar och höst.

Text: Kristina Rönblom