Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18

  • Huvudmeny
Månadens kryptogam 4(6), juni 2000

Aspfjädermossa, en spännande mossa i spännande miljöer

Månadens kryptogam

juni 2000

Aspfjädermossa, gren
Aspfjädermossa, Neckera pennata, är en art som mossintresserade i vårt land gärna går några steg extra för att se. Arten hittas vanligen en till ett par meter upp på stammar av rikbarksträd (främst asp, lönn och lind) i gammal skog. Oftast hittar man arten i grandominerad skog, men den förekommer också i ren lövskog. När man hittar aspfjädermossa befinner man sig nästan alltid i miljöer som är ovanliga i dagens svenska skogslandskap.

Aspfjädermossan är storvuxen, fjädergrenad bladmossa, med upp till cirka 10 cm långa skott. Som torr är arten ganska ljust grön. Stammar och grenar med blad är platta. Bladen är omkring 2-3 mm långa, tvärvågiga och ganska kort tillspetsade. Arten är samkönad och har därför vanligen kortskaftade sporkapslar på skottens undersida. Aspfjädermossan kan förväxlas med ett par andra fjädermossarter, som dock antingen normalt växer på sten (nordlig fjädermossa, Neckera oligocarpa), eller den något större grova fjädermossan, N. crispa, som sällan har sporkapslar, och vars blad är något kortare tillspetsade än hos aspfjädermossan.

Aspfjädermossa är i Sverige en ovanlig art, känd från drygt 100 lokaler, de flesta i östra Svealand. I övrigt har arten hittats sällsynt i landets södra halva, norrut till Jämtland och Ångermanland. Utanför vårt land har arten hittats på ett fåtal lokaler i Norden och finns, vanligen sällsynt, i stora delar av Europa. Arten är annars vitt utbredd på norra halvklotet, och det finns även uppgifter om förekomster på södra halvklotet. Aspfjädermossan är dock inte ovanlig överallt. Åtminstone i delar av Balticum finns det relativt gott om aspfjädermossa, och i bland annat Minnesota i U.S.A. är arten rent av vanlig i många områden.

Under de senaste åren har det visat sig att aspfjädermossan i Sverige består av två skilda genotyper, vilka dessutom skiljer sig något när det gäller morfologin. Det verkar dock inte föreligga några större skillnader i utbredning eller växtmiljö mellan de två typerna.

Text: Lars Hedenäs
Lästips: Appelgren, L. & Cronberg, N. 1999. Genetic and morphological variation in the rare epiphytic moss Neckera pennata Hedw. Journal of Bryology 21: 97-107. Kuusinen, M. & Penttinen, A. 1999. Spatial pattern of the threatened epiphytic bryophyte Neckera pennata at two scales in a fragmented boreal forest. Ecography 22: 729-735.