Njurlavar, Nephroma

Det finns cirka 40 arter njurlavar i världen, i Europa finns det nio arter. I Sverige förekommer det 7 arter. Njurlavar är bladlavar som kan bli flera decimeter i diameter. Översidan är grön, grönbrun eller brun. Undersidan är brun eller svart, med eller utan hår. Vissa arter har isidier eller soredier. Algkomponenten är grönalger eller cyanobakterier, arter med grönalger har cephaloider. De rödbruna apothecierna sitter på undersidan av bålen på mer eller mindre uppstigande lober. Njurlavar växer, ofta över mossa, på bark och sten i fuktiga miljöer. De är ofta karaktärsarter för gamla skogar. De är känsliga för luftföroreningar och har gått tillbaka på sina håll.

Norrlandslav, Nephroma arcticum, är en av två svenska arter som innehåller grönalger, översidan av bålen är därför gulgrön, i väta rent grön. I bålen finns det interna cephaloider som syns som små förhöjningar. Undersidan är svart och hårig, vit och saknar hår mot kanten. Är ofta försedd med upp till tre centimeter breda apothecier i lobkanterna. Laven växer ofta på mossklädda berg, som det svenska namnet anger är den vanlig i Norrland, men den kan förekomma så långt söderut som Småland.

Stuplav, Nephroma bellum, innehåller cyanobakterier. Översidan är brun eller hos skuggformer ofta blågrå med talrika, överlappande lober. Lober och sprickor på bålen ofta med smålober. Undersidan är brun till svart, utan eller korthårig. Märgen är vit. Apothecier är vanliga. Stuplaven växer på bark av främst lövträd och bland mossor på sten. Laven finns från Småland till Torne lappmark, men är betydligt vanligare norrut.

Grön njurlav, Nephroma expallidum är den andra svenska arten som innehåller grönalger. Översidan är grågrön eller brungrön, ibland svagt hårig. Undersidan är svart och hårig mot mitten, mot kanten är den ljust brun, utan eller sparsamt hårig. Interna cephaloider på undersidan som syns som små runda utväxter. Apothecier är sällsynta. Den växer på marken på hedar och i skogar. Den gröna njurlaven är en nordlig art och finns framför allt i fjällkedjan från Dalarna till Torne lappmark.

Stiftnjurlav, Nephroma isidiosum, är en art som har isidier på ovansidan. Den är funnen en gång i Sverige, i Torne lappmark år 1984. Arten är känd från Nordamerika, Grönland, Finland, Ryssland, Nepal och Kenya.

Västlig njurlav, Nephroma laevigatum, innehåller cyanobakterier. Ovansidan är rödbrun. Längs lober och sprickor på ovansidan finns det ofta talrika smålober. Undersidan är ljust brun till svart, sällsynt korthårig. Märgen är gul-orange, speciellt mot lobspetsarna. Det är en viktig skillnad mot den snarlika stuplaven. Som regel finns det talrikt med apothecier. Laven växer på bark av lövträd och på sten. Som namnet antyder har arten en västlig utbredning i Sverige, då den gynnas av mer fuktigt klimat. Den finns i Sverige från Småland till Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Åsele lappmark.

Bårdlav, Nephroma parile, innehåller cyanobakterier. Ovansidan är brun med soral på kanterna och på bålen. Undersidan är ljust brun till svart, ibland korthårig. Apothecier är sällsynta. Den växer på bark av främst lövträd samt på sten. Bårdlaven är den vanligaste njurlaven i Sverige och förekommer från Skåne till Torne lappmark.

Luddlav, Nephroma resupinatum, innehåller cyanobakterier. Ovansidan är brun, apothechiebärande lober har korta, ljusa hår. Lobkanter och sprickor på bålen har ofta smålober. Undersidan är brun, tydligt hårig med ljusa utväxter, tuberkler. Apothecier är talrika. Den växer på bark och sten. Luddlaven finns i hela Sverige.

Text: Göran Odelvik