Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18


  • Huvudmeny
Månadens kryptogam 13(4), april 2009

Hål-lav Menegazzia terebrata – sällsynt art i sumpskogsmiljö

Månadens kryptogam april 2009

Hål-lav är en bladlav som bildar 5-10 centimeter stora grå-grågröna rosetter som växer tätt tryckta till underlaget. De enskilda loberna är 1-2 millimeter breda, lite uppsvällda, ihåliga och avrundade i spetsarna. På ovansidan av loberna sitter vita, mjöliga, ofta lite upphöjda huvudsoral*. Hål-lav påminner till utseendet mycket om blåslav, en av våra allra vanligaste lavar. Jämfört med blåslav växer dock hål-lav mer tryckt till underlaget, är ofta grönare i färgen och har, som namnet antyder, små runda eller ovala hål på ovansidan av loberna. Blåslav har dessutom så kallade läppsoral* som sitter i spetsen av loberna.

Hål-lav har en sydlig utbredning men påträffas upp till Medelpad och Jämtland och enstaka fynd har gjorts så långt norrut som i Muddusälvens kanjon i Lule Lappmark. Hål-lav är Gästriklands landskapslav.

Signalart och rödlistad

Hål-lav växer i skogsmiljöer med lång kontinuitet och med stabil och hög luftfuktighet. Den hittas därför i sumpskogar och alkärr intill bäckar och fuktdråg. Den växer vanligen på klibbal, ibland på björk eller ask och någon gång kan man hitta den på gran. På grund av utdikning och avverkning av sumskogar har arten gått tillbaka starkt och är numera rödlistad (VU, sårbar). Den är känd från cirka 300 lokaler men på de flesta platser växer den bara i ett fåtal exemplar. Förekomst av hål-lav indikerar skyddsvärda skogsbestånd med höga naturvärden.

Nyupptäckt släkting

Släktet Menegazzia beskrevs 1854 av den italienske lavforskaren Abramo Massalongo som döpte släktet efter sin gode vän och kollega, naturforskaren Luigi Menegazzi. Hål-lavssläktet innehåller ett 70-tal arter varav de flesta finns på södra halvklotet. Länge trodde man att hål-laven var den enda arten av släktet i Norden men för några år sedan upptäcktes ytterligare en art i Sverige och Norge, Menegazzia subsimilis som fick namnet atlantisk hål-lav på svenska. Arten beskrevs från början från Hawaii men visade sig så småningom ha en vid utbredning på norra halvklotet. Den skiljer sig från hål-lav framför allt på soralens utseende som är uppfransade och sitter i spetsen av loberna. I mitten av soralen finns en hålighet in mot lavens inre.

Atlantisk hål-lav är mycket sällsynt och till en början kände man bara till ett gammalt herbariefynd av arten i Sverige och därför rödlistades arten som försvunnen. Glädjande nog gjordes dock snart ett nytt fynd av arten i Västergötland där den växer på en gran i en sumpskog i Härryda kommun.

* Se ordlistan.

Text: Martin Westberg
Bild: Ramona Ubral Hedenberg/Leif Stridvall (fältbilden av hål-lav)

Litteratur:

Hermansson, J. 2005. Hål-lav. I: Arvidsson, L. & Hultengren, S. (red.), Svenska landskapslavar. Naturcentrum, Stenungsund.

Westberg, M. 2004. Finns Menegazzia subsimilis kvar i Sverige? Lavbulletinen 2004(1): 19–21.