Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18


  • Huvudmeny
Månadens kryptogam 12(1), januari 2008

Porphyra – havets läckerhet

Månadens kryptogam januari 2008

Porphyra elongata
Porphyra elongata.
Foto: Christopher Reisborg
Förstora bilden

I havet växer ett algsläkte som många har smakat på. Algerna är rödalger i släktet Porphyra och det är en av de vanligaste havsalgssläkterna i världen. Man äter den bland annat mycket i Asien och många förknippar den nog med sushi. De vanligaste arterna man använder till sushi är P. yezoensis och P. tenera. I Sverige äter man mest purpurtång P. umbilicalis. Andra vanliga namn på Porphyra är japanskans Nori eller engelskans Laver.

Namnet Porphyra kommer från det grekiska namnet för Purpur. Den kan bilda upp till 0.5 m stora blad som sitter fast i stenarna med en liten ”fästplatta”, från fästplattan går det små fästtrådar in i stenen. Den har en köttig, fast kropp som bildas genom att den har tredimensionell celldelning sk. Parenkymatisk celldelning, vävnaden bildas genom såväl längs- som tvärdelningar. Släktet består av drygt hundra arter som finns över hela världen.

Porphyra purpurea (som Ulva purpurea)
Porphyra capensis.
Foto: Christopher Reisborg. Förstora bilden

Porphyra växer i sublittoralen (de delar av stranden som aldrig torrläggs) och i littoralen (strandområdet mellan högsta och lägsta vattenivå). Ju längre ner den växer desto rödare är dess färg. När Porphyra torkar så bryts det röda pigmentet ner snabbare än det gröna klorofyllet och därför blir rödalgen mörkt grönaktig.

Bilden till vänster visar ett exemplar ur samlingarna. Det är Porphyra capensis insamlad av Thunberg år 1773 som Ulva purpurea och man kan se hur färgen har mörknat väsentligt.

Porphyra har som de flesta rödalger en speciell livscykel. Den har två adulta faser som är väldigt olika varandra i uppbyggnad och utseende. Den ena fasen är en storbladig alg som sitter fast på stenar medan den andra är en liten smal trådliknande alg som lever inuti musselskal.

Det var botanisten Kathleen Drew Baker som år 1949 upptäckte att algen Conchocelis rosea egentligen var en utvecklingsfas av Porphyra (den trådliknande formen). När man tidigare trodde att Porphyra bara hade en adult fas visade det sig nu att Porphyra har två adulta faser.  Eftersom detta stadium behöver tomma musselskal så började man tillsätta musselskal till odlingarna. Tillväxten av alger satte fart och gav möjligheter till kommersiellt bruk av Porphyra och man började odla algen till försäljning. I Japan blev Kathleen Drew hedrad med ett monument eftersom hennes grundforskning fick stor ekonomisk betydelse. Dessutom ordnas en festival till hennes minne i Sumiyoshi Shrine varje år den 14 april.

Sushi
Sushi. Foto: Elin Ohlsson.
Förstora bilden

Eftersom Porphyra saknar cellulosa i cellväggen är den en av de alger som vår matsmältning klarar av. Dessutom är Porphyra rikt på protein, vitaminer, spårämnen och mineraler. Den innehåller också en stor mängd taurin som är effektiv för leveraktiviteten, speciellt för att förhindra gallsten och kontrollera blodkolesterolet. Den karakteristiska smaken hos Porphyra kommer från blandningen av hög mängd alanin (en viktig aminosyra), glutaminsyra samt glycin. Dateringar finns att Porphyra har använts i matlagning ända från 533-544 e. Kr i Kina.  

Text: Elin Ohlsson