Lyssna
En inflyttad ostrontjuv, Colpomenia peregrina
Månadens kryptogam mars 2008
En främlings resa från Nordamerika till Europa
Ursprungligen kommer ostrontjuven från Nordamerikas Stillahavskust och kom till Europa först i början av 1900-talet då amerikanska ostron (Crassostrea virginica) importerades till Frankrike för odling. Därefter spreds sig arten troligen på naturligt sätt genom strömmar, som epifyt (påväxt) eller genom båttrafik via Storbritannien upp till oss i Sverige.
Första gången arten observerades i svenska vatten var 1950. Idag finns arten längst Västkusten ner till Kattegatt och i Bälthavet. Ostrontjuven sträcker sig även från Norge i norr, över Medelhavet till Liberia i söder. Förutom Nordamerika så har Japan, Australien och Nya Zeeland ostrontjuven som inhemsk art.
Luftfylld kudde
Ostrontjuven kan bli upp till ca 20-25 cm i diameter men är vanligtvis inte mer än ca 7-9 cm i diameter. Algens färg kan variera från grönaktig till gulbrun/brungrå, de individer som flutit i land är oftast lite mer grönaktiga. Utseende påminner om en luftfylld boll eller en kudde och den faller ihop om man tar på den. Vid beröring känns algen torr och pappersaktig och går lätt sönder. Med åldern förändras algens utseende. De unga plantorna är släta medan de äldre är rynkiga!
Ostrontjuven föredrar att sitta på hårda ytor såsom klippor, olika skal, då speciellt ostronskal, men är även en epifyt på andra alger. Bäst trivs den i skyddade områden, t.ex. vikar där den växer ända ner till 20 meters djup.
Speciell förmåga
Den ekologiska påverkan vet man väldigt lite om, dock förökar sig algen väldigt snabbt och saknar fiender, dvs. ingen vill äta den.
Algen har en speciell förmåga att den kan den fyllas med syrgas från sin fotosyntes. När den är fylld med syrgas och kanske fäst vid t.ex. ett ostron, kan algen lyfta och flyta iväg antingen själv eller med ostronet den växt på, som bagage/ressällskap. Därför har denna alg fått det charmanta namnet ostrontjuv. En effekt kan då vara att ostronodlare får en viss förlust när ostronen förs bort av ostrontjuven och det uppskattas kanske inte av alla.
För att förvirra
Förvirrande nog finns det en annan grönalg som också kallas ostrontjuv i de engelskspråkiga länderna, det är Codium fragile, ssp. tomentosoides. Den algen skiljer sig från Colpomenia peregrina både utseendemässigt och genom sättet den fäster sig på ostronskalen. Codium fragile ser ut som en grön buske med fingerliknande grenar och sätter sig som en tät matta på skalen, men den bildar gasfyllda bubblor under ostronskalen som får dem att lyfta och flyta iväg medan Colpomenia peregrina har sin gasbubbla/kropp ovanpå ostronskalen.
Läs mer:
Fler kryptogamer