Havssallat, Ulva lactuca

Sugen på en sallad? Att ge sig ut under vattenytan och plocka sin sallad är kanske inte det första man tänker på vid sådana tillfällen. Grönalgen Ulva lactuca, havssallat, går faktiskt att äta, men namnet kommer sig nog framför allt av dess salladsliknande utseende. Den har ganska stora, gröna blad som är veckade i kanten och två cellager tjocka. Bladen är ettåriga, men de celler som fäster vid underlaget kan överleva från år till år och bilda nya blad.

Havssallaten förekommer över hela världen i salt och bräckt vatten. I Sverige finns den längs hela västkusten och har påträffats i de allra sydligaste delarna av Östersjön. Den växer oftast fastsittande på hårt underlag, som på stenar eller andra alger men kan också förekomma lösdrivande i lugna vatten. Man hittar havssallaten ganska nära vattenytan, på ca 1-2 meters djup. Den trivs där det är mycket näring i vattnet och kan därför användas som en indikator på övergödning.

Fortplantningen hos havssallat är ganska komplicerad. Det finns två typer av plantor som ser lika ut, men som har olika antal kromosomer. Sporofyt kallas den planta som har dubbel uppsättning kromosomer i sina celler, medan gametofyten har enkel kromosomuppsättning. I det första steget i livscykeln producerar sporofytplantan sporer i de yttersta delarna av sina blad. Den släpper ifrån sig sporerna och de gror sedan till gametofytplantor. Gametofyterna är, till skillnad från sporofyten, uppdelade i två kön och producerar gameter (motsvarigheten till våra ägg och spermier) i de yttre delarna av sitt blad. När gameterna släpps ut i vattnet kan befruktning ske mellan dem och en ny liten sporofyt växa upp.

Text: Lisa Andersson