Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18


  • Huvudmeny
Månadens kryptogam 8(11), november 2004

Alger i ishavet - fynd från Vega-expeditionen

Månadens kryptogam november 2004

Ett litet exemplar av Laminaria cuneifolia från Koljutschin-ön utanför Pitlekaj insamlat 6 juli 1879 innan Vega tinat loss.

I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns ett antal stora brunalger från Sibiriens nordkust. De har samlats in av den svenske botanisten F. R. Kjellman åren 1878-79. Kjellman var då en av deltagarna i Vega-expeditionen som under ledning av A. E. Nordenskiöld för första gången tog sig fram till Stilla Havet via Ishavet längs Asiens nordkust.

Nordenskiöld hade tidigare påbörjat sin utforskning av dessa kalla, arktiska vatten och seglat från Atlanten ända fram till Jenisejs mynning på Sibiriens nordkust samt till Spetsbergen och Novaja Zemlja. Man kände också till att Asien och Amerika var två skilda kontinenter. En rysk expedition under ledning av dansken Vitus Bering hade redan 1728 seglat från Kamtjatka upp genom sedemera Berings sund och rundat Asiens östspets, men sedan vänt åter.

Vega-expeditionen var inte bara en upptäcktsfärd, man hade också förhoppningen om att hitta en ny handelsväg förbi Asien. Men för att fungera som sådan måste man hinna tillryggalägga hela sträckan under den korta sommaren, då havet var någorlunda isfritt och farbart. Det var också målsättningen för besättningen på skeppet Vega, därför gjorde man bara ett fåtal korta anhalter längs färden för att gå iland och studera djur- och växtliv.

Turligt nog, för vetenskapen, hann inte Vega ända fram till Berings sund innan isen la sig för gott. I mitten av september började isen frysa till allt mer och man letade eller högg upp rännor i isen för att kunna ta sig framåt, men den 29 september fastnade Vega i isen för resten av vintern. Man befann sig då en dryg kilometer från kusten utanför tjukternas land i Sibiriens nordöstligaste ände. Nu fick expeditionsdeltagarna tid att studera omgivningarna, både natur och folkliv. Man hade gott om proviant för vintern, fartyget klarade infrysningen utan allvarliga skador och man fick bra kontakt med den infödda befolkningen, tjuktjerna.

En av vetenskapsmännen på expeditionen var alltså botanisten Kjellman. Han var framför allt algolog och hade studerat algfloran i nordliga trakter tidigare. Men ishavets flora visste man inte mycket om, snarats trodde man att där knappast fanns någon växlighet alls. Det algbälte i strandregionen som man var van att se i varmare vatten saknades helt. Kjellman tog nu prov på större djup och fann att under den ansenliga strandzon som isen bearbetar större delen av året växte frodiga "skogar" av brunalger. Där växte olika bladformiga alger på armtjocka stammar, flera meter höga, ibland nästan ogenomträngligt tätt. Detta trots både kylan (vattentemperaturen håller sig runt noll året runt) och mörkret större delen av året när havet är täckt av is och snö (Vega var infrusen mellan 29 september 1878 och 18 juli året därpå). Han gjorde observationer som tyder på att dessa alger är mer eller mindre aktiva året om. Ljuset under sommaren utnyttjas till den vegetativa tillväxten när algerna bildar nya bladdelar medan fortplantningsorganen utvecklas under vintern. Sporerna gror även i minusgrader. Kjellman beskrev också ett antal nya arter utifrån det material han samlat in.

Text: Marianne Hamnede