Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18


  • Huvudmeny

Skogsfru

Skogsfru

Skogsfru. Foto: Lars-Åke Janzon

Skogsfru, Epipogium aphyllum

Skogsfru är en sällsynt orkidé som saknar klorofyll. Stjälken är 10–20 cm hög, nästan genomskinlig, ihålig och skör, och den är svagt rödfärgad. Den har oftast 1–6, stora, svagt gulaktiga blommor med mer eller mindre framträdande röda prickar. Blomningen sker i slutet av juli i södra och mellersta Sverige och längre norrut under första hälften av augusti. Blommande exemplar förekommer emellanåt långt in i september. Blomningen är vanligen överstånden inom en vecka. De små lätta fröna kan sannolikt spridas över stora avstånd, men arten sätter ytterst sällan frukt varför dess spridningsförmåga ändå kan vara starkt begränsad. Större delen tillbringar den i jorden i form av en korallikt förgrenad jordstam. En del av jordstammens grenar utbildas till skott, vilka på hösten har blomanlag.

Skogsfru är funnen i alla svenska landskap utom Blekinge, men endast ett fåtal lokaler är kända söder om Vänern - Vättern. Särskilt många och rikliga lokaler finns i Jämtland. Numera är den försvunnen från Halland, Östergötland och kanske även Gotland och Öland.

 Skogsfru finns i fuktig och skuggiga mullrika skog med rörligt markvatten. Finns gärna även i örtrika miljöer med god markomsättning. Ofta växer den i djup skugga utan markvegetation.

Skogsfru finns inte omnämnd i Linnés flora från 1755, eftersom den första fynduppgiften är från Bökeberga i Småland där den hittades i granskog av Elias Fries. Det är en uppgift som publicerades 1816 av Samuel Liljeblad i "Utkast till en svensk flora".

Alla svenska orkidéer är fridlysta.

Läs mer om vanliga svenska arter:
Den virtuella floranlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Författare Lars-Åke Janzon, fil.dr., Naturhistoriska riksmuseet

Litteraturtips:
von Linné,  C. 1755, Flora svecica - Svensk flora. /i svensk översättning 1986./ (Forum, Stockholm.)