Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18


  • Huvudmeny

Trias

Den period som inföll för 200-251 miljoner år sedan kallas Trias.

Karta Trias. Karta från C. R. Scotese: Paleomap project, www.scotese.com

Karta Trias. Karta från C. R. Scotese: Paleomap project, www.scotese.com

Under trias låg kontinenterna fortfarande samlade i en enda jättekontinent, Pangea, omslutande Thetyshavet. Resten av världen utgjordes av Panthalassacoceanen.

Stora delar av Pangeas inland hade kontinentalt klimat där det var mycket varmt och mycket torrt, med stora öknar. Vid kusterna var klimatet fuktigare. Ett varmtempererat klimat stäckte sig ända till polerna.

Dictyophyllum exile

Ormbunken Dictyophyllum exile. Foto: Yvonne Arremo.

Efter de stora massutdöendet i gränsen mellan perm och trias utvecklades och spreds barrväxter, bennettiter och flera grupper mesoziska fröormbunkar som kom att dominera triasskogarna. Dessa fröormbunkar var en mångformig grupp fröväxter och har dåligt känt släktskap. Forskarna tror att det torra varma klimatet spelade en stor roll för utvecklingen vissa av dessa växtgrupper. Tjock cuticula, små blad och skydd för stomata är karaktärer är anpassningar för att minska vattenförluster hos en växt . Ormbunkar är också vanliga i fuktigare miljöer och som undervegetation.

Ginkgoväxterna som utvecklats under perm ökar sin utbredning och mångfald under trias. Cycadéernas mångfald ökar.

Stort massutdöende

Gränsen mellan perm och trias karakteriseras av det största massutdöendet som jorden upplevt. De trädformiga lummerväxterna, trädformiga fräkenväxterna och cordaiter (släkting till barrväxterna) dör ut. På södra halvklotet dör Glossopteriderna ut. I trias uppkommer flera av de moderna grupperna av barrväxter, bl.a. pinaceae (tallväxter), cupressaceae (cypressväxter), araucariaceae (bland annat brödgranar och "rumsgran") och taxales (bland annat idegran). På södra halvklotet också podocarpales (plum pines) som tillsammans med mesozoiska fröormbunkarna ersatte den tidigare glossoterisfloran.
 
Efter det stora massutdöendet i gränsen perm/trias var jordens fauna (djurliv) också starkt utarmad. Men snart började de ekologiska nischerna åter fyllas. Koraller av modern typ uppstod men som inte byggde de stora rev som tidigare var fallet. Nya typer av skalbärande bläckfiskar, ammoniter, utvecklades från en enda överlevande utvecklingslinje. Stora marina reptiler dök upp i haven under denna period, först fisködlor och sedan svanödlor under den senare delen. Snart fick dessa också sällskap av de första krokodilerna och havssköldpaddorna. 

På land ersattes äldre reptilformer av nya. En grupp utvecklades till flygödlor och en annan till landsköldpaddor. I slutet av perioden dök en grupp reptiler upp som skulle dominera landytan under 160 millioner år – dinosaurierna. Theraspiderna, en grupp reptiler som överlevt från perm, blev undanträngda av de nya formerna. En teori är att detta kan ha resulterat i att vissa i denna grupp gick över till ett nattaktivt beteende som krävde varm päls och en högre metabolism – föregångare till de första däggdjuren. Alger, mossor och svampar fortsätter sin utveckling under trias, men dessa grupper är dåligt kända på grund av att deras vävnader sällan bevaras som fossil.