Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18


  • Huvudmeny

Tertiär (Paleogen och Neogen)

De båda perioderna ihopräknade tillsammans inföll för 1,83 - 65 miljoner år sedan.

Karta över Paleogen. Karta från C. R. Scotese: Paleomap project, www.scotese.com

Karta över Paleogen. Karta från C. R. Scotese: Paleomap project, www.scotese.com

Paleogen, för 23-65 miljoner år sedan.

Under Paleogen fortsätter kontinentaldriften att sära på Sydamerika och Afrika. Turgaisundet mellan den baltiska plattan och Asien finns kvar till en början men sluts under slutet av perioden. I slutet av perioden kolliderar Indien med Asien och vulkanismen ökar. Australien skiljer sig snabbt från Antarktis. Klimatet liknar till en början klimatet under Krita, milt och torrt i tropikerna, varmtempererat vid vändkretsarna och kalltempererat vid polerna. Sedan bir tiden från paleocen till mellersta eocen en av de varmaste perioderna i jordens historia. Temperaturgradienten mellan ekvator och poler var väldigt låg, dvs skillnaden i temperatur var liten. Mot slutet av paleogen blir det kallare över hela jorden och havsnivån sjunker. De första glaciärerna sedan trias bildas över Antarktis under slutet av perioden. Jordens relief förändras kraftigt under paleogen. Under senare delen av eocen började bergsbildningen av Himalaya och Tibetsplatån, samt även Cordillererna. Alperna, Pyreneerna, Karpaterna, Kaukasus och Zagros började bildas bildades i slutet av eocen.

Däggdjurens tid

Detta var däggdjurens tid. Från den undanskymda tillvaron under krita då stora reptiler dominerade faunan lyckades däggdjuren besätta de viktigaste ekologiska nischerna, nu lediga, på 10 millioner år. Från att ha varit små insekt- och växtätande nattdjur utvecklades däggdjuren i flera riktningar och storlekar med både växter och kött på menyn. De olika grupperna var kloakdjur (som näbbdjuret tillhör), pungdjuren, de högre däggdjuren (människan t ex) och multituberkulaterna (nu utdöda). Pungdjuren kom att dominera på de sydamerikanska och australiska kontinenterna. Rovdjuren bland de äkta däggdjuren fanns i två grupper — creodonterna och carnivorerna. Den senare gruppen delas i sin tur upp i gruppen kattdjur/hyenor respektive björnar/hunddjur. I havet fanns tidiga valar som levde som rovdjur med kraftiga tänder. Hovdjuren utvecklade en mängd former, allt från hästar, bison, noshörningar till getter och hjortdjur. Indricotherium, en hornlös noshörning, vägde upp till 25 ton vilket matchar de största dinosaurierna.

Vid denna tid utvecklades också primaterna från vilka människan härstammar .
Alla reptiler dog inte ut i slutet av krita men var nu representerade av mindre former. Det varma klimatet gjorde att de hade större utbredning än nu. Vanliga var gavialer, krokodiler, sköldpaddor, ormar och varaner.

Liksom däggdjuren spred sig fåglarna till nya ekologiska nischer. En form, Gastornis, som inte kunde flyga, blev två meter hög och levde på rov. Fåglarna tillhör dinosaurierna vilka alltså inte har dött ut!

Blomväxternas tid

Efter det stora massutdöendet vid gränsen mellan krita och paleogen spred sig snabbt de nya typer av växtsamhällen som uppkommit under senare delen av krita. De dominerades av blomväxter (angiospermer). Till att börja med var klimatet var fortsatt varmt och fuktigt och skogar växte på betydligt högre breddgrader än idag. Troligtvis var tiden från paleocen till mellersta eocen en av de varmaste perioderna i jordens historia. Temperaturgradienten mellan ekvator och poler var väldigt låg, dvs skillnaden i temperatur var liten. Paratropiska och subtropiska skogar sträckte sig länge norr- respektive söderut än idag. Tex fanns det paratropiska skogar i södra England med ständigt gröna tropiska träd, lianer, palmer och trädormbunkar. På Spetsbergen fanns tempererade skogar med bladfällande lövträd (alm, lönn, plataner mfl), barrträd, ginkgoträd och ormbunkar. På ön Axel Heiberg i arktiska Kanada fanns skogar med bok och ek. De äldsta fynden av bl.a. lönn, alm och platan har gjorts på artiska platser som kanadensiska arktis, Grönland, Island och Spetsbergen, vilket pekar mot att en rad moderna tempererade släkten har sitt ursprung i tertiär i Arktis.

De flesta av de blomväxtfamiljer vi har idag fanns redan under krita och fortsätter att utvecklas under paleogen, t.ex. liljeväxter, ljungväxter, gräs, halvgräs, rosväxter, asterväxter, björkväxter, olivväxter, murgröneväxter, ranunkelväxter m.fl. Utvecklingen innebär att många av dagens släkten får sitt ursprung i tidig paleogen. Barrväxter, t.ex. tallväxter, cypressväxter och sekvojväxter, är fortsatt vanliga, men minskar i diversitet och utbredning, många arter dog ut i gränsen mellan krita och paleogen och ersattes inte av nya. Orsaken kan vara den ökade konkurrensen från blomväxterna. Ormbunkar och lummerväxter minskar i omfattning relativt blom- och barrväxter, men ökar sin diversitet, kanske som ett resultat av nya miljöer under de nya skogarnas skyddande trädkronor och särskilt under eocen med ett mycket varmt klimat med mycket nederbörd. Under sista epoken, oligocen, blev klimatet kallare och delvis torrare. Antarktis får ett istäcke, de kalltempererade skogarna breder ut sig och de tropiska skogarna återfinns ungefär där de finns idag.


Karta över Neogen. Kartor från C. R. Scotese: Paleomap project, www.scotese.com

Karta över Neogen. Kartor från C. R. Scotese: Paleomap project, www.scotese.com

Neogen, för 1,81-23 miljoner år sedan.

Under Neogen fortsätter kontinentaldriften att sära på Sydamerika och Afrika. Stora delar av södra Europa och västra Asien ligger under vatten, kontinenterna ligger nu i stort sett i samma läge som idag. Klimatet blir under pliocen kallare och flera istider uppträder. Temperaturgradienten mellan pol och ekvator blir högre. Havsnivån sjunker. De stora bergskedjebildningarna under senare delen av paleogen fortsätter under neogen och vissa teorier ser dessa förändringar som en stor del av förklaringen till de förändringar i klimat och vegetationsutveckling som sker under neogen.

Stor mångfald bland däggdjuren

Mångfalden hos däggdjuren nådde sin topp under denna period. I Eurasien och Nordamerika gav skogarna vika för gräsbevuxna stäpper.  Nya former av växtätare uppstod. Från skogens mjuka växter och löv gick dessa nu över till att beta gräs som sliter mer på tänderna. Hästar, kameler och noshörningar strövade över vidsträckta ytor. Parallellt med växtätarna utvecklades nya rovdjur som kunde jaga över långa sträckor. Motmedel mot rovdjuren var flockbeteenden, säsongsstyrda vandringar, stor massa, snabbhet och uthållighet.
Elefanter som mastodonter utvecklades liksom hjortar, giraffer och hyenor. De primitiva rovdjuren inom Creodonta ersattes av snabbare och intelligentare hund- och kattdjur. I Nordamerika fanns hundbjörnar och sabeltandade kattor.

Det utvecklades också små allätare som gnagare, tvättbjörnar, kaniner och opossum. Dessa var ofta grävande med revir och hög fortplantningstakt. På dessa levde i sin tur rävar, kattor, hundar och ormar.

Vissa typer av däggdjuren uppstod för att senare dö ut. Exempel är chalicotherier som var växtätare med ett utseende som ett mellanting mellan en häst och en gorilla. Entelodonterna var stora grisliknande allätare och indrichoterierna liknade enorma hornlösa noshörningar.
Både isolering och sammansmältning av faunor pågick under perioden. Australien utvecklade en mångformig pungdjursfauna i de tropiska regnskogarna som täckte kontinenten. Även Sydamerika hade pungrovdjur. Här fanns också bältor, glyptodonter, myrslokar, hästlika litopterner, jätterovfåglar och krokodilliknande varelser. I slutet av perioden stängdes dock panamasundet och faunorna i Nord- och Sydamerika blandades. Detta fick till följd att pungrovdjuren dog ut på den södra kontinenten. Hästarna och kameler tog sig över Berings Sund till Eurasien från Nordamerika medan mastodonterna spred sig från Afrika till Eurasien och vidare till Nordamerika. Kattor, giraffer, grisar, och boskap tog sig från Eurasien söderut till Afrika.

 I haven sam valar, sjökor och de elefantlika, numera utdöda, desmostyliderna. Dessa däggdjursgrupper jagades av jättehajar som Megalodon som kunde bli uppåt 15 meter lång.
I slutet av perioden lämnade också de första människoliknande varelserna Afrikas skogar och bosatte sig på savannen. Flera arter hominider levde sida vid sida. Homo erectus var den första av dessa att lämna Afrika och sprida sig i Eurasien. Denna art var föregångare till både Homo neanderthalensis som utvecklades i Europa och Homo sapiens som utvecklades i Afrika och lämnade den kontinenten för 60.000 år sedan för att sprida sig över världen

Vegetationen lik dagens

Många nya arter av örter och buskar av blomväxter utvecklas under neogen, kanske som ett resultat av ett kallare och torrare klimat och sjunkande havsnivåer. Gräsväxterna diversifieras och sprids över större områden under neogen. Tropiska och subtropiska skogar drar sig alltmer söderut respektive norrut och på norra halvklotet finns tempererade skogar med bla bok, lönn och ek. Ytterligare norrut på norra halvklotet finns under neogen barrskogar med tallväxter (bla tallar och granar), men alar, björkar och viden är vanliga. Hela vegetationen alltså väldigt lik den vi har idag. På södra halvklotet dominerade sydboken de tempererade skogarna som den gjort alltsedan kritaperioden.