Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18


  • Huvudmeny

Ordovicium

För 444-488 miljoner år sedan var det perioden som kallas Ordovicium.

Ordovicium karta. Karta från C. R. Scotese: Paleomap project, www.scotese.com

Ordovicium karta. Karta från C. R. Scotese: Paleomap project, www.scotese.com

De flesta kontinenterna fortsatte ligga samlade på södra halvklotet under namnet Gondwana. I slutet av perioden hade denna superkontinent lagt sig vid sydpolen och delvis täckts av inlandsisar. Laurentia (Nordamerika), Sibirien och Baltica (Nordeuropa) låg nära ekvatorn där klimatet var varmt. Havsnivån var hög för att sedan sjunka vid slutet av perioden när vattnet bands i isarna på Gondwana. Det bildades mycket kalksten under perioden.

Grönalgerna i haven var antagligen förfäder till de första växter som nu koloniserade land. Dessa kolonisatörer saknade kärl och liknade antagligen dagens levermossor och egentliga mossor. Svampar följde med upp på land och levde i symbios med dessa tidiga landväxter.

Nya släkten i haven

Det skedde en stark utveckling av nya släkten bland djuren i havet. Brakiopoder, trilobiter och sjöliljor blir vanliga. Bryozooerna (mossdjuren) dyker upp och de första korallreven bildas.

Graptoliterna (en numera utdöd grupp kolonibildande organismer) frodas. Blötdjuren blir mer varierade med snäckor, musslor och olika bläckfiskar, särskilt nautoloideerna – långa strutformiga arter.

De första käkförsedda fiskarna dyker upp i slutet av perioden. Ett större utdöende drabbade djurlivet vid övergången till silur vilket fick till följd att 60 % av de ryggradslösa släktena försvann.