Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18


  • Huvudmeny

Krita

Tidsperioden Krita hade vi för 65-146 miljoner år sedan.

Karta över sen krita. Karta från C. R. Scotese: Paleomap project, www.scotese.com

Karta över sen krita. Karta från C. R. Scotese: Paleomap project, www.scotese.com

Karta över gräns krita/paleogen. Kartor från C. R. Scotese: Paleomap project, www.scotese.com

Karta över gräns krita/paleogen. Kartor från C. R. Scotese: Paleomap project, www.scotese.com

Under krita fortsätter kontinentaldriften att sära på Nordamerika och Sydamerika/Afrika. Sydamerika och Afrika skiljs också åt i mitten av perioden. Mellan den baltiska plattan och Asien finns ett sund sedan slutet av jura. Kontinenterna splittrades upp alltmer under krita och gav upphov till nya havsströmmar och ändrade reginala klimatförhållanden.

Grunda hav

De uppsplittrade kontinenterna fick också stor betydelse för biogeografin. Många växt- och djurgrupper isolerades från varandra och fick skilda utvecklingslinjer. Liksom under jura finns stora områden grunda hav. I dessa grunda hav avlagrades stora mängder organiskt material. Bland annat enorma lager av skalplattor från kalkflagellater (coccolithoporider). Dessa lager kan vi se i Limhamnsbrottet i Malmö, Stevns klint i Danmark och The Cliffs of Dover i England. Klimatet var milt och torrt i tropikerna, varmtempererat vid vändkretsarna och kalltempererat vid polerna.

Många arter och släkten av cycadéer och ginkgoväxter dog ut under krita. De minskade också i omfattning. Bennettiterna och de mesozoiska fröormbunkarna dog ut. Däremot behöll barrträd och ormbunkar sin mångfald om än i ändrad form och blir de grupper som dominerade stora delar av vegetationen.

Ökad mångfald av blommor

Två nya grupper ormbunkar uppkommer under krita. Den ena var vattenormbunkar: salviniales och marsiliales, med heterospori. Megasporer är vanliga fossil långt innan krita, dessa nya ormbunksgrupper borde ha äldre släktingar kanske redan i devon eller karbon, men några andra bevis för det finns inte. Den andra var låsbräkenväxter (ophioglossales). Caytoniales, pentoxylales och czekanowskiales (leptostobulales), dog ut under jura eller början av krita.

Blomväxterna (angiospermer, gömfröiga växter) fanns med säkerhet redan i början av krita, men fragmentariska fossil från jura uppvisar blomväxtkaraktärer och kan vara bevis för blomväxternas föregångare. Under senare delen av krita får blomväxterna en närmast explosiv ökning av sin mångfald och av sin utbredning och flera av våra moderna blomväxtgrupper finns representerade, bland annat monokotelydoner, näckrosväxter, magnolider, platanväxter och särvväxter. Gnetumväxter finns också under krita. Släktskapet för gnetumväxterna har varit och är fortfarande svårt att fastställa, men kan ha varit en viktig komponent för utvecklingen av blomväxter.

Vegetationen på jorden ändrades radikalt genom blomväxternas intåg. Alger (bland annat kransnålalger och rödalger), mossor och svampar fortsätter sin utveckling under krita.

Mosasurier och Tyrannosaurius rex

På havens bottnar trivdes tagghudingar som sjöborrar och sjöstjärnor. Ammoniterna, en form av ihoprullade, skalbärande bläckfiskar, utvecklade ett rakt släkte Baculites som var mycket vanlig i slutet av perioden. Hajar, rockor och strålfeniga fiskar var vanliga.

Fisködlorna och svanödlorna fick snart sällskap av ytterligare en grupp havslevande reptiler — mosasurierna. Dessa tog över som det viktigaste marina rovdjuren i slutet av krita. Längs kusterna levde Hesperornis, en sjöfågel som inte kunde flyga och som blev upp till 2 meter lång.

På land utvecklades insekterna. Myror, gallsteklar och termiter dök upp tillsammans med bladlöss och gräshoppor. Bin och föregångare till fjärilar fladdrade över de första blommorna. Däggdjuren förde fortfarande ett undanskymt liv. Härskade gjorde istället archosaurierna och då speciellt gruppen dinosaurier. Detta var Tyrannosaurus rex tid. Under kritaperioden ersattes successivt de flygande reptilerna av fåglar.