Jura 

För 145-201 miljoner år sedan var det Jura.

Under jura började jättekontinenten Pangea att spricka upp på flera ställen, bland annat genom ett sund mellan Sydamerika/Afrika (Gondwana) och Nordamerika (Laurasia). Vulkanisk aktivitet var vanlig i sprickzonerna, bland annat i Skåne längs den så kallade Tornquistzonen.

Varmt klimat

Havsnivån var högre jämfört med triasperioden och stora områden blev grunda varma hav. Klimatet blev mer varmt och fuktigt under jura. Öknarna minskade i omfattning. I de grunda haven samlades tjocka sedimentlager. I dessa sedimentlager hamnade stora mängder organiskt material. Det är detta material som i dag utgör en huvuddel av jordens olje- och gasfyndigheter. Se paleokartor från Scotese.com till höger.

Juravegetationen bestod av en rad olika barrträd, bennettiter, mesozoiska fröormbunkar (en mångformig grupp fröväxter), caytonider (en utdöd grupp nakenfröiga växter med osäkert släktskap) och ormbunkar. Ginkgoväxter och cykadéer är också vanliga. Lummerväxterna och fräkenväxterna som under karbon och perm haft trädformiga arter representeras under trias och jura endast av örtartade former.

Barrträden, cykadéerna, och ginkgoväxterna hade under jura både sin största utbredning och sin största mångfald. Ett exempel på nakenfröig växt från juratiden är den nu utdöda ginkgoväxten Ginkgoites regnellii. Den enda nu levande arten bland ginkgoväxterna är ginkgo (Ginkgo biloba), ett träd som kan bli upp till 30 meter högt. Ginkgo hör hemma i Kina, men odlas ibland som prydnadsträd i södra Sverige. Ett stort antal fossila växter från jura har hittats i Skåne.

Stor mångfald

Tre nya grupper av nakenfröiga växter utvecklades under slutet av trias eller början av juraperioden. Det var caytoniales, pentoxylales och czekanowskiales (leptostobulales), men dessa grupper dog ut under jura eller början av krita. Fröna hos nakenfröiga växter är inte omslutna av någon fruktvägg utan sitter mer eller mindre nakna, oftast i kottar eller kottelika bildningar. Modern forskning har visat att gruppen nakenfröiga växter inte är en homogen grupp, utan flera grupper som inte är nära släkt.

Ytterligare en grupp som uppkommit under trias, bennettiterna, dog ut i början av krita, men hade sin största utbredning och sin största mångfald under jura.

Stora våtmarker eller fuktiga miljöer förekom tidvis under jura och gav upphov till kolavlagringar, bla i Skåne. Från slutet av trias tom början av krita tycks jorden ha haft exceptionella förhållanden med en utveckling av en mycket stor mångfald. I haven uppkom också, eller spreds kraftigt, flera planktongruppen som coccolithophorider, diatoméer, dinoflagellater, planktoniska foraminiferer och ostrakoder. Alger, mossor och svampar fortsätter sin utveckling under jura, men dessa grupper är dåligt kända på grund av att deras vävnader sällan bevaras som fossil.

Fåglarna dyker upp

I det jurassiska havet utvecklades också en strutformad grupp musslor, rudisterna, vilka byggde rev. Nya var också belemniterna, bläckfiskar med ett inre, cigarrformat skelett. Havet dominerades annars av fisködlor, svanödlor och krokodiler.

På land härskade archosurierna, den största gruppen bland reptilerna. Hit hörde jättar som de stora långhalsade, växtätande sauropoderna (en undergrupp till de ödlehöftade dinosaurierna) som hade sin blomstringstid under jura.

Även de fågelhöftade dinosaurierna utvecklade växtätare, om än inte i samma format, ett exempel är Stegosurus. Köttätande dinosaurier som Allosaurus utgjorde toppen i näringskedjan.

I luften svävade flygödlor som dock började få konkurrens av fåglar i slutet av perioden. Dessa stammade från en grupp fjäderklädda dinosaurier. Mest känd är nog Archaeopteryx från Tysklands överjura. Archaeopteryx var på många sätt en mellanform mellan befjärdrad dinosaurie och fågel. Likt kräldjur hade den tänder och lång svans med kotor och som dagens fåglar hade den fjädrar och en hjärna större än kräldjurens.

Kunde Archaeopteryx flyga? Ett litet bröstben antyder att den hade svaga flygmuskler. Troligen kunde Archaeopteryx klättra med hjälp av stora klor på vingarna.