Liv mellan snö och jord - det skyddande rummet

Vintern är för många djur en svår tid, de måste hitta föda för att hålla sig vid liv samtidigt som de måste undvika rovdjuren. Mellan snön och marken finns ett mellanrum, här lever små gnagare ganska bra under vintern.

Att hålla värmen

Då låga temperaturerna, kraftiga vindar och blötsnö gör att djuren måste göra allt för att hålla värmen. Ett vanligt sätt är att ha tjock och tät skyddande päls, med tjockt isolerande lager av underhudsfett. Små djur har en större kroppsyta i förhållande till sin massa (vikt) än större djur, och har högre ämnesomsättning. Detta betyder att en stor älg har lättare att behålla sin kroppstemperatur än en liten mus. Emellertid har den lilla musen under utvecklingens gång anpassat sig för detta problem. Växelvarma djur såsom insekter, spindlar och maskar är helt beroende av den omgivande temperaturen för sitt liv och klarar i sällsynta fall minusgrader.

Det skyddande rummet

Mellan snön och marken finns ett mellanrum, det så kallade subnivala rummet. Här råder en jämn temperatur, en jämn luftfuktighet och fritt från vind som torkar ut. Här kan de små gnagarna (möss och sorkar) och de insektsätande näbbmössen leva förhållandevis bra under den bistra vintern. Här finns saftiga rötter och frön av växter, en och annan insekt och mask. De kan upprätthålla stora gångsystem, likt de som sorkar och möss har i det höga gräset om sommaren, och få ett visst skydd från rovdjur. Är snötäcket tunt kan man se dessa gångsystem. När den omgivande snön om våren smält på fältet syns rester av dessa istunnlar. Ibland har de tunnlar upp till ytan så att de kan gå ut för att proviantera. Vissa myggor är vinteraktiva och håller till på snöytan. Ibland kan man faktiskt se små möss och sorkar sitta ute på i snön. Tunnlarna fungerar dessutom som ventilation då för mycket koldioxid kan ansamlas när stora mängder djur bebor det subnivala rummet.

Rovdjur

Djuren som lever i det subnivala rummet går inglunda helt säkra för rovdjur. Räven har god hörsel och kan höra de små gnagarnas spring. En vacker vintermorgon kan man på en äng se resultatet av nattens skådespel och bataljer. Rävens fotspår kors och tvärs med sorkens fotavtryck - här och var har de korsat varandras väg. Rävens lugna gång är då plötsligt ombytt till krumsprång med hopp som är så kännetecknande för sorkjakten. Snövesslan (den nordliga underarten av vesslan) kan krypa ned i tunnlarna.

Namnförklaring

Ordet subnival kommer från två latinska ord, "sub" för under och "nival" för snö eller "nivalis" för snöig, det vill säga "under snön".

Illustration Ulf Carlberg

Litteraturtips:

Coulianos, C.-C. & Edström, R., 1969, Djuren, växterna och vintern (Stockholm) [Svenska Naturskyddsföreningen].