Ormstjärnor

De flesta vet väl hur en sjöstjärna ser ut men en ormstjärna är det få som har sett. Ormstjärnor är släktingar till sjöstjärnorna men de ser annorlunda ut. Kroppen består av en rund skiva från vilken fem tunna långa armar utgår. Detta gör att ormstjärnan inte ser ut som en riktig stjärna.

Namnet har den fått på grund av att de tunna armarna ringlar och slingrar sig så de ser ut som ormar. Många ormstjärnor har vackra färger som blått, rött och gult, ibland även med små prickar eller rände.

Lever på havsbotten

Ormstjärnor lever i och på botten i alla världens hav från grunda områden ner till de största djupen. Många arter gräver ner sig eller gömmer sig i små hål bland sten och koraller. De kommer fram först på natten och därför får man sällan syn på dem, men de är inte alls sällsynta och ofta finns stora mängder av samma art inom ett litet område.

Ormstjärnans skelett

Ormstjärnan har ett kalkskelett som består av små plattor som omger hela kroppen. Kalkskelettet bildar vackra mönster som man bara kan se med mikroskop. På armarna har den taggar och vissa arter har små taggar även på kroppen. Munnen sitter på undersidan av kroppsskivan och det finns riktiga små tänder som tuggar i sig allt som ormstjärnan kan komma över, små musslor, maskar, krabbor och ibland även alger.

Ormstjärnan har samma fantastiska förmåga att återbilda sig själv som sjöstjärnan har. Förlorar den en arm växer det snabbt ut en ny. Även flera armar kan växa ut igen. Ormstjärnan försvarar sig till och med genom att bryta av en arm när den blir angripen av en fiende.

Hur en ormstjärna rör sig

Medan sjöstjärnor långsamt kryper omkring med hjälp av små sugfötter kan ormstjärnor röra sig mycket snabbt genom att som en orm slingra sig fram med sina mycket rörliga armar. Vissa arter kan även skutta omkring.

Förutom ormstjärnor med enkla armar finns även några där armarna förgrenar sig så att de ser ut att vara många fler än fem. Medusahuvudet är ett exempel på en sådan ormstjärna. De blir större än de arter med oförgrenade armar, men är sällsynta i Sverige. Vissa ormstjärnor kan även sända ut ljus från sina armtaggar, vilket sjöstjärnan inte kan. Man vet inte riktigt varför de gör det men kanske skrämmer ljuset bort fiender. På museet kan du se ormstjärnor och deras miljö i utställningen Liv i vatten.

Fakta

Ormstjärnor (Ophiuroidea) ingår tillsammans med sjöstjärnor, sjögurkor, sjöborrar och sjöliljor i gruppen tagghudingar (echinodermata är dess vetenskapliga namn). De omfattar tillsammans ungefär 9000 arter. Av ormstjärnor finns cirka 2200 arter i hela världen, 15-20 i Sverige och uppemot 200 i Skandinavien.

Ormstjärnornas storlek varierar. Skivan kan vara upp till 5 centimeter bred (upp till 15 cm hos en art av medusahuvud), armarna hos de största kan bli upp till 25 centimeter långa (70 centimeter hos ett medusahuvud).

Ormstjärnor är oftast skildkönade. Det betyder att det finns både hanar och honor. Ungarna hos många arter börjar sitt liv som en liten larv som kallas ophiopluteus. Larven driver omkring i havet och äter andra små djur tills den blir tillräckligt stor att förvandlas till en liten stjärna. Den sjunker sedan ner till botten och börjar leva som en riktig ormstjärna. Man vet att vissa arter blir bara några år gamla medan andra förmodligen lever i 20 eller 30 år.

Text och bilder: Sabine Stöhr

Vill du se fler bilder?

Fler bilder på ormstjärnor och på andra tagghudingar hittar du i bildgalleriet