Faraomyra

Faraomyran är ursprungligen en tropisk art som trivs bäst vid 27-30° C. De lever kolonivis med många drottningar i samma samhälle. Faraomyran äter det mesta, men är särskilt förtjust i sötsaker och proteinhaltiga födoämnen.

Faromyrans kropp är bärnstensfärgad med en lite mörkare bakkropp. Den blir mellan 2-3 mm stor.  Ett bo av faromyror kan rymmas i en valnöt.

Förekomst och spridning

Faraomyran är ursprungligen en tropisk art som trivs bäst vid 27-30° C. Under 18° C klarar den inte att fullborda livscykeln, så den är helt beroende av uppvärmda hus för att klara sig utanför sitt naturliga utbredningsområde.

Den lever kolonivis med många drottningar i samma bo, i motsats till andra myror. När ett samhälle nått en viss storlek, lämnar drottning och några arbetsmyror samhället, och tar med sig en del ägg och larver och etablerar ett nytt samhälle. Satellitsamhällena står i kontakt med varandra och lever fredligt sida vid sida. Totalt kan de innehålla miljontals individer.

Eftersom den är så vanlig i varmare trakter har den kommit till andra delar av världen när myran och människans vägar korsats, exempelvis på handelsvägar. Numer är den en art med kosmopolitisk utbredning.

Till England kom den redan 1828. År 1884 påträffades den i boningshus och bagerier i Åbo och Helsingfors, där de troligtvis kom med mjölmattor från Ryssland. När den kom in i vårt land är osäkert, men 1908 ansågs den troligtvis finnas i Sveriges sjöstäder.

Numer kan den följa med hemvändande turister då faraomyrans små samhällen faktiskt kan rymmas i en valnöt eller knivskaft, eller varför inte ett chokladpaket.

På grund av sin ringa storlek och att man knappt ser myran och med de små väl gömda bona är faraomyran en mycket god överlevare, vilket ur vårt perspektiv gör den till ett svårbekämpat skadedjur.

Utseende

Faraomyrans kropp är bärnstensgul med en något mörkare bakkroppsspets. Arbetare blir 2,0-2,4 millimeter lång, hanen 2,8-3,0 millimeter och drottningen 4,0-4,8 millimeter. Vuxna individer är bevingade under en kort tid, men de flyger inte.

Föda

Faraomyran är allätare, men har en speciell förkärlek för sötsaker och proteinhaltiga födoämnen. Menyn kan exemplevis bestå av socker, sylt, rått eller kokt kött, blod, fett, döda insekter, exkrementet från råttor och möss.

Detta gör att den trivs i livsmedelslager och restauranger men inte så ofta i privata hem. I sådana miljöer är den mer irriterande än skadedjur. Men eftersom den även tycker om att dricka vatten kan den i sjukhusmiljöer sprida sjukdomar. Den kan söka vätska från sår och bandage, och sedan krypa in i sterila förpackningar.

Biologi

Livscykeln för faraomyran är kort, den totala utvecklingstiden från ägg till färdig myra är bara omkring 5-7 veckor. Larvstadiet varar 18-24 dygn och puppstadiet 9-12 dygn. Hanen lever bara i 2-3 veckor. Drottningen lever längre, upp till 9 månader. Under tiden lägger hon omkring 500 ägg.

Namnförklaring

Det svenska namnet faromyra är en direkt översättning av det vetenskapliga namnet, och dök upp först 1904 i vårt språk (enligt SAOB)

Det vetenskapliga namnet på släktet Monomorium kan spåras från de grekiska orden mono som betyder en eller ensam, och morion som betyder del, sektion eller medlem - dock är innebörden av kombinationen inte helt klar. Det ursprungliga släktnamnet Formica kommer från latinets ord för myra. Artnamnet pharaoensis är en latinisering av farao.

Systematik

Rike: Animalia (djur)
Stam: Arthropoda (leddjur)
Klass: Insecta (insekter)
Ordning: Hymenoptera (steklar)
Familj: Formicidae (myror)
Släkte: Monomorium

Systematik

Litteraturtips

Aurivillius, C., 1908, Hymenoptera. I. Gaddsteklar. Aculeata. Åttonde familjen. Myror. Formicidae. - Entomologisk Tidskrift, 29: 1 - 36
Collingwood, C., A., 1979, The Formicidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark. - Fauna entomologica scandinavica, 8: 1 - 174. (sidorna 62 - 64 handlar om faraomyran).
Dal, B., 1996, Sveriges zoologiska litteratur. En berättande översikt om svenska zoologer och deras tryckta verk 1483 - 1920. (Kjuge) (sidorna 61 - 63, 97, 343 handlar om Hasselquist).
Hölldobler, B. & Wilson, E. O., 1991, The ants. (Berlin etc.)
Lönnberg, E., 1913, Linnés föreläsningar öfver djurriket - med understöd af svenska staten för Uppsala universitet utgifva och föresedda med förklarande anmärkningar. (Uppsala och Berlin) (sidan 592 handlar om Hasselquist).
Mayr, G., L., 1862, Myrmecologische Studien. - Verhandelungen der Kaiserlich-Königlichen Zoologisch-Botanischen Gesellschaft in Wien, 12:649 - 776 + Taf XIX.
Mourier, H., Winding, O. & Sunesen, E., 1976, Skadedjur och andra gäster inomhus. (Stockholm).
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Steklar: Myror-getingar. Hymenoptera: Formicidae-Vespidae. 2012. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Sanderman Olsen, S.-E., 1997, Bibliographia discipulis Linnaei. Bibliographies of the 331 pupils of Linnaeus. (Copenhagen) (sidorna 177-181 handlar om Hasselquist).
Åkerlund, M., 1991, Ängrar - finns dom...? Om skadeinsekter i museer och magasin. (Stockholm).