Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18


  • Huvudmeny

Getingspindel

Getingspindel (Argiope bruennichi) är en gul- och svartrandig  spindelart  som har hittas i centrala Europa, norra  Afrika  och delar av Asien.

I Tyskland och Frankrike är getingspindeln känd sedan länge, och under 1900-talet har arten spritt sig norrut och har nu även nått Sverige.

Getingspindel, Öland. Foto: Andres Mossberg

Getingspindel, Öland. Foto: Andres Mossberg

Fynd i Sverige  

Det äldsta kända fyndet i Sverige av getingspindeln gjordes av den tyske spindelkännaren Günter Schmidt sensommaren 1989. Han fann då en hona på alvarmark vid ett kärr med en liten sjö på sydligaste Gotland.

Mellan 1995 och 1998 rapporterades getingspindeln från åtskilliga lokaler i Skåne.

Getingspindel har numera, förutom i Skåne, påträffats i Blekinge, Halland, Småland, Öland, Gotland, Uppland, Dalarna, Östergötland, Västergötland, Bohuslän och Södermanland.

Flest fynd finns på Öland och i Skåne.

En liten film om getingspindeln

Med jourhavande biolog Didrik Vanhoenacker, september 2013.

Miljö  

Getingspindeln påträffas i en mängd olika miljöer, både i ganska torra och ofta soliga, eller i mer eller mindre fuktiga. Vegetationen är för det mesta gles och domineras oftast av gräs med öppna partier.

Getingspindlar har sannolikt en ovanligt effektiv förmåga att kolonisera nya lämpliga lokaler, vilket har uppmärksammats i många länder.

Ekologi  

Hanarna blir vuxna något före honorna, oftast i juli, medan vuxna honor påträffas under sensommaren och början av hösten.

Parningen sker under sensommaren. Den mycket mindre hanen letar då upp en hona. Honorna lägger ägg i en eller flera kokonger som hängs upp mellan grässtrån. Storleken på en kokong varierar från under 1 cm till mer än 10 cm.

Livscykeln är endast 1-årig. Bytesdjuren består främst av gräshoppor, flugor och bin.

Nätet lätt att känna igen

Getingspindelhona som spunnit ett stort nät. Foto: Carin Staav

Getingspindelhona som spunnit ett stort nät. Foto: Carin Staav

Honorna gör ett stort hjulformat nät som oftast placeras nära marken, sällan mer än 50 cm över markytan.

Nätet är lätt att känna igen, då det ofta har ett brett vitt sicksackformat band, kallat stabiliment, som går från den nedre och ibland ända upp till den övre kanten. Alla honor tillverkar dock inte detta sicksackband.

Spridning

På senvåren, oftast i maj, flyger de unga getingspindlarna ut på små trådar som de sänder iväg från spinnvårtorna och som uppvindar tar tag i. Ungarna kan segla iväg upp till 100 km, men normalt bara någon kilometer - allt beroende på vindarna.

Kanske har de även spridits med människans indirekta hjälp via exempelvis fordon.

Klimatförändringar

Getingspindeln är ursprungligen medelhavsart som sakta men säkert spridit sig norrut.

En förklaring kan vara att getingspindeln har gynnats av ett varmare klimat. En annan kan vara att slumpens vindar fört den hit, och att efter en varm sommar så har individantalet getingspindlar ökat och möjligheterna för spridning till nya områden varit stora.

Namnförklaring

J A Scopoli, auktorn, beskrev getingspindeln vetenskapligt. Släktnamnet Argiope kommer från en nymf i den grekiska mytologin. Artnamnet bruennichi tillägnade han den danske naturvetaren Morten T Brünnich (1737-1827). Det svenska namnet har den fått på grund av den yttre likheten med getingar.

Systematik:

Rike: Animalia
Stam: Arthropoda, leddjur
Klass: Arachnida, spindeldjur
Ordning: Aranae, spindlar
Familj: Araneidae, hjulspindlar
Släkte: Argiope
Art: Argiope bruennichi, getingspindel

Om systematik

Litteraturtips

Jonsson, L. J., & Wilander, P.: Är getingspindeln, Argiope bruennichi, etablerad i Sverige? [Is the wasplike spider, Argiope bruennichi, established in Sweden  ?] – Ent. Tidskr. 120: (1-2): 17-21. Lund, Sweden 1999. ISSN 0013-886x.
Jonsson, L. J.: Getingspindeln, Argiope bruennichi, etablerad och sprider sig norrut i Sverige. (The Wasp Spider, Argiope bruennichi, established in and spreading north in Sweden.) - Ent. Tidskr. 125 (3): 117-120. Uppsala, Sweden 2004. ISSN 0013-886x.