Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag–fredag 11–17
Lördag–söndag 10–18

  • Huvudmeny

Bofink

Bofink, Fringilla coelebs , återkommer i första halvan av mars.
Bofink

Bofink ur samlingarna. Foto: Staffan Waerndt

Sveriges näst vanligaste fågel. Den förekommer över hela landet, men blir ovanligare längst i norr. Hanen är färgrik med grå hjässa, brun rygg, gulgrön övergump och mörk stjärt. Hakan, kinderna och hela buken är rödbrun, och på vingarna har den två tydliga vingband. Honan är gråbrun och betydligt mer diskret färgad och tecknad, men även hon har två tydliga, vita vingband.

Namnet bofink har den fått av att när den varnar så låter den fink fink, och att den trivs i bokskogar (på tyska Buchfink). I svenska dialekter har bofinken en mängd namn: björkfink, hamnsparv, hamptätting, hampspink, risstackfågel, gamskärv, kvint, tvint eller vitt-ilt.

Flyttningen sker mot sydväst i september-oktober. Flertalet övervintrar främst i Belgien och Frankrike, men några övervintrar i södra Sverige. De återkommer hit i mars och ända till in i maj, och hanarna brukar komma någon vecka före honorna.

Linné skriver: "Hanarna bliva kvar hos oss över vintrarna, men honorna fara hela armeerna från oss om hösten. De far sedan till Italien, men om våren komma de flocktals igen, till att propagera sin släkt. Varför honorna allena far från oss, är en fråga, som skulle vara artig att utröna, helst ingen kunnat gissa någon orsak". Det är sannolikt av denna orsak som Linné gav bofinken det vetenskapliga artnamnet coelebs (=ogift).

Högsta kända ålder är 14 år.

Litteraturtips


Staav, R. & Fransson, T., 2007. Nordens fåglar. Prisma, Stockholm.