Lyssna
Fåglars skelett
Fåglars ben är anpassade till att de skall vara lätta för att kunna flyga. En liten jämförelse mellan en stor fågel (knölsvan) och ett däggdjur (rådjur) med ungefär jämnlånga ben visar skillnader i benens massa, se "Skelett – Fågel och däggdjur".
Benen hos fåglarna är då ihåliga (pneumatiska), och goda exempel på det är lårben, skulder- och bäckengördlar, ryggkotor, revben, bröstben, kranium och underkäke. Vissa fåglar, främst dykande sådana har mer kompakta ben (apneumatiska). Dock förekommer en stor variation inom fåglarna med avseende på pneumatisk och apneumatiska ben.
Ryggraden
Halskotor
Bröstkotor
Svanskotor
Skuldergördeln
Skulderbladen - scapulae
Korpben - coracoid
Nyckelben - claviculae (gaffelben - furcula)
Främre extremiteten – vingen
Överarmsbenet - humerus
Strålben och armbågsben - radius och ulna
Mellanhandsbenen
Fingrar
Bröstben - sternum
Revben
Bäckengördeln
Bäckengördeln (höftbenet - ilium, sittbenet -ischium, blygdbenet - pubis)
Bakre extremiteten – benet
Lårben - femur
Skenben och vadben - tibia och fibula
Mellanfotsbenen - tarsometatarsus
Tår
Identifiering av ben
Att identifiera lösa fågelben är inte lätt. Det bästa sättet att bekanta sig med och lära sig hur fågelben ser ut är att studera monterade skelett av olika arter, i exempelvis museets utställning Naturkabinettet. Bra även för studier är om man har hela monterade fåglar i fjäderdräkt att jämföra med, så att man kan se hur olika fåglar har anpassat sig under evolutionen med avseende på näbbens utseende för födosök, benens utseende för gång eller födofångst, bröstbenens olika utforming som resultat av olika väl utvecklade flygmuskler med mera.
Ej heller är det lätt utan god vana och efter mycket träning att artbestämma fåglarna utgående från benen. Men det finns litteratur för att med hjälp av bröstbenen göra artbetbestämning. Även överarmsbenen och bäckenbenen är viktiga karaktärer i detta sammanhang.
På de följande sidorna kommer de olika benen att illustreras i korthet. Sedan är det upp till den som vill att studera skelett i museets utställning och läsa vidare på egen hand.
Namnförklaring, etymologi
Generellt sätt så kommer många av de svenska namnen från gamla svenska inhemska ord, men i vissa fall härstammar de från andra språk. De vetenskapliga namnen på benen kommer oftast från latinet eller grekiskan, och har ofta samma betydelse.
Det svenska ordet skelett kom in i vårt språkbruk 1690, och betyder benstomme. Det härstammar från grekiskans skeleton med samma betydelse. Ordet ben kommer från fornsvenskan ben i betydelsen rak, och kan härledas tillbaka till tidigt 1500-tal
Litteraturtips:
Löwegren, Y., 1964, Zoologisk museiteknik. I: Hanström, B. (Red.), Djurens värld. En populärvetenskaplig framställning av djurens liv. 15. (Malmö) [Sidorna 260-261, och 269-270 behandlar råskelettering och montering av fågelskelett]
Selstam, G. & Selstam, E., 1973, Artbetsämning av bröstben samt typbestämning av överarmsben och bäckenben hos svenska fåglar. (Stockholm) [Fältbiologerna]
Selstam, G. & Selstam, E., 1982, Artbetsämning av bröstben samt typbestämning av överarmsben och bäckenben hos svenska fåglar, 2:a upplagan. (Stockholm) [Fältbiologerna]
Ullstrand, S., 1964, Skelett. I: Hanström, B. (Red.), Djurens värld, 8: 26-32. (Malmö)