Lyssna
Fåglars kranier
Ibland kan man på sjö- eller havsstranden bland sten och grus hitta några solblekta vita benbitar som är rester av en fågel. Oftare rör det sig om enstaka delar, än ett helt skelett. Fågelskelett är ihåliga och lätta för att fågeln skall kunna flyga, så de sprids lätt när fågeln dött. Även i djurs avföring och i spybollar kan man hitta rester av fågelben. Ofta är det kranier eller bröstben av fåglar som man hittar. Dessa kan ge en god information om vilken art det är.
Knölsvan, vänster sida med underkäke.
Fågelkranierna är reducerade i skelettmassa jämfört med däggdjurens mer eller mindre kompakta kranier. Förutom att fågelkranierna är tunna, så finns det olika reduktioner. Exempelvis är skedandens breda näbb mycket tunn. Vidare har sothönan ett stort hålrum i näbben sida, och hos havstruten och skrattmåsen där är näbben i det närmaste bara en tunn stomme.
Arter
Havstrut, Larus marinus
Mått
De mått som används här är skallens längd och underkäkens längd. Det mått som är angivet för de olika arterna, är det undersökta exemplarets längd, och får tas som ett ungefärligt riktmärke, då det förekommer en biologisk variation inom de olika arterna.
Skallens längd = Avståndet från näbbspetsen till kraniets bakre välvning.
Underkäkens längd = Avståndet från näbbspetsen till käkens bakkant.
Uppgifter om kraniernas storlek (massa och längd) och fåglarnas kroppsmassa, och de inbördes förhållanden har sammanställts i tabellform för de olika arterna.
Litteraturtips:
Brown, R., Ferguson, J., Lawrence, M. & Lees, D., 2003, Tracks & signs of the birds of Britain & Europe., 2:a upplagan. (London)
Ullstrand, S., 1964, Skelett: kraniet. I: Hanström, B. (Red.), Djurens värld, 8: 31-32. (Malmö)