Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18


  • Huvudmeny

Däggdjurskranier

Lejon

Panthera leo

Skallens vänstra sida.

Vänster sida, med underkäke.

Skallens ovansida.

Ovansida, med underkäke.

Skallens undersida.

Undersida, med underkäke.

Skallens sida, utan underkäke.

Vänster sida.

Skallens ovansida.

Ovansida.

Skallens undersida.

Undesida.

Underkäkens utsida.

Underkäkens utsida.

Underkäkens ovansida.

Underkäkens ovansida.

Underkäkens undersida.

Underkäkens undersida.

Underkäken bakifrån.

Underkäken sedd bakifrån.

Detaljbild av tänderna.

Detaljbild av kindtänderna.

Skalstrecket = 50 mm.
Fullvuxen hane, från Kabare (se major Max Weilers karta från 1921 i Prins Wilhelms skildring för exakt läge), Belgiska Kongo (nuvarande Zaire), 1913.
Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar.

Naturalhistoria - Elias Arrhenius      

Den söndriga etiketten bär bland annat texten "Kap" som står för Kapten Elias Arrhenius, som det finns en del intressant att berätta om.      

Etikett

Karl Johan Ludvig Elias Arrhenius föddes 1883 i Västerås. Efter mogenhetsexamen (motsvarande studentexamen) i sin hemstad 1905 påbörjade han den militära banan och blev reservlöjtnant. År 1906 studerade han juridik i Uppsala.      

Så år 1907 påbörjade han sin långa vistelse utomlands i fjärran land, i den belgiska Kongostatens tjänst. Av den fragmentariska etiketten på bilden ovan framgår att han hade kaptens grad 1913. Han deltog aktivt i striderna i kolonialarmén och i de belgiska fälttågen i Afrika, där han sårades i lungan. Sina minnen från den tiden skildrade han under en föredragsturné i hemlandet 1916.      

Tjänsten medgav ypperliga tillfällen för rikligt insamlande av zoologiskt och etnografiskt material, som Arrhenius skänkte till Riksmuseet, som på den tiden hade en etnografisk avdelning (numer det Etnografiska museet där den delen av materialet finns). För Riksmuseets zoologiska verksamhet blev resultatet bland annat drygt 500 fåglar - nästan en fjärdedel av arterna från området kring Albert Edwardsjön. Därtill fick museet en stor del däggdjur. De etnografiska samlingarna är i storleksordningen 400 föremål och innehåller bland annat bruksföremål, vapen, högtidsdräkter, trummor med mera från folkstammarna i östra Kongo. Således var Arrhenius´ gåvor viktiga tillskott till museets vetenskapliga samlingar från dittills okända trakter. När så Prins Wilhelm år 1921 genomkorsade den centralafrikanska kontinenten med den svenska zoologiska expeditionen, var det Elias Arrhenius som i egenskap av commendant lotsade den genom det belgiska territoriet. Utöver detta var han allmänt behjälplig med allt vad expeditionen behövde, och ordnade det hemtrevligt för de svenske resenärerna.      

Elias Arrhenius´ drivkraft var den borne idealistens, eller som han själv så vackert formulerar det: "Min framtida vistelort är mig obekant. Jag hoppas komma till en god plats, där jag blir i tillfälle att jaga och samla för att därmed i någon mån kunna göra nytta åt mitt kära fosterland, som jag hoppas få återse under år 1924 och då på Rikmuseet få beskåda resultaten av denna expedition, som för mig alltid skall stå som ett av de ljusaste minnen från "det mörkaste Afrika"." Men det var inte bara Riksmuseet som han gynnande. Till Sundsta- och Tingvallagymnasierna i Karlstad skänkte han under en tioårsperio från 1913 ett stort material av kranier och horn från Kongos däggdjur.      

Dock blev det honom icke förunnat att återse svensk jord, ty major Elias Arrhenius dog den 6:e december 1923 i Rutshuru i Belgiska Kongo. Men ytterligare ett tag till skulle hans goda gärningar tillgodokomma hans kära fosterland. Från hans sterbhus spreds de kvarvarande samlingarna av naturalier till några gymnasiskolor och kom så direkt i undervisningens tjänst. Bäckaskolan i Borås erhöll fåglar, Sundsta- och Tingvallagymnasierna i Karlstad erhöll kranier och horn av däggdjur. Till sist, för att sluta cirkeln om Elias Arrhenius liv, är det lämpligt att nämna den Rudbeckianska skolan i Västerås som 1926 erhöll ett stort naturaliematerial från sterbhuset. Så även om Elias Arrhenius själv aldrig fick återse sitt kära hemland, så kom i alla fall en del av hans arv och värv åter den stad där han föddes.

Läs mer:
Serengeti - savannernas savann
Ngorongoro - afrikanskt naturskyddsområde
Systematik
Etnografiska museetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster
Genealogiska Föreningenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Författare och foto Ulf Carlberg, fil.dr., Naturhistoriska riksmuseet.

Litteraturtips:
Anonym, [1923], Känd Kongosvensk ur tiden. Major Elias Arrhenius avliden i Rutshuru. - [troligtvis i Svenska Dagbladet] (kopia erhållen från Genealogiska Föreningen - Adelborgska klippsamlingen.).
L[önnberg], E., 1917, Några ord om Central-Afrikas fågelfauna. - Fauna och Flora, 12: 1-13.
Lönnberg, E., 1917, En ny gorilla från Central-Afrika. - Fauna och Flora, 12: 145-155.
Löwegren, Y., 1974, Naturaliesamlingar och naturhistorisk undervisning vid läroverken. - Årsböcker i Svensk Undervisningshistoria, 132: 62-65, 112-128, 242-248, 305. [Sidorna avser Elias Arrhenius]
Wilhelm [Prins], 1922, Bland dvärgar och gorillor. Med svenska zoologiska expeditionen till Centralafrika 1921. (Stockholm).