Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18


  • Huvudmeny
Museosaurien, klubben för dig mellan 6-12 år

På besök hos Anna

Museosaurierna har besökt Anna och alla "hennes" djur.

Vilken tur vi Museosaurier hade när vi besökte Anna Roos på enheten för miljögiftsforskning. Dagen innan vårt besök hade museet fått en vitnosdelfin från Naturhistoriska museet i Göteborg.

Delfinen hade hittats död på en strand och nu hade museet i Göteborg skickat den till oss så att Anna och hennes kolleger skulle kunna ta prover på den.

Vi fick alla ta på delfinen och det kändes som att klappa en gummistövel fast kallare, eftersom delfinen var djupfryst.

De flesta djur som skickas till museet stoppas i frysen. Det är för att de ska bevaras tills dess att man kan undersöka dem.

Vi fick också se och känna på en gråsäl. De allra flesta sälar som skickas till museet har drunknat när de fastnat i ett nät. Anledningen till att museet får in sälar är att man vill undersöka dem för att bland annat se hur mycket miljögifter de har i sig.

Sälen som vi tittade på trodde Anna bara var något år gammal, fast den hade slitna tänder. För att ta reda på sälens ålder tar man ett litet snitt från en tand och räknar sedan årsringar på tanden. Precis som när man bestämmer ålder på träd.

De flesta av oss fick reda på något som vi inte visste förut, nämligen att sälar har svans! Den är inte så stor, bara 10 centimeter ungefär.

Delfin. Foto: Charlotte Ek

Sälarnas päls är tunn och ger inget bra skydd mot kyla. Istället har de ett tjockt lager fett som skydd. Uttern däremot, som vi också fick klappa, har en helt fantastiskt tjock och mjuk päls.

Anna visade oss att uttern har morrhår både vid munnen och på benen. Morrhåren används som känselspröt bland annat när uttern jagar fisk.